Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torpareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakförhållande ligger väl tillräcklig trygghet för jordägaren. Själv är
arrendatorn säkerligen oftast bäst i stånd att bedöma, var han med
fördel kan anbringa sin arbetskraft, åtminstone om man frånser större
odlingsföretag, varom här ju i regel ej är fråga. Använder han den
illa, får han stå sitt kast. En inskränkning i detta avseende genom
lag skulle säkerligen göra mer skada än gagn. Det föreslagna intyget
»av behörig person» blir då allenast en onödig formalitet, som lätt
kan avskräcka brukaren. Jordägarens samtycke åter är visserligen,
för den händelse skogsavverkning ingår i det planerade odlingsarbetet
eller detta kan lända till skada för jorden, en nödvändig förutsättning,
och mot obehöriga röjnings- eller odlingsarbeten torde jordägaren
genom strafflagens kap. 24 vara tillräckligt skyddad. Men då jordägarens
samtycke ju bleve nästan liktydigt med en utfästelse att lämna
ersättning för arbetet, skulle sistnämnda villkor göra de föreslagna
stadgandena i ett flertal fall illusoriska. För sitt samtycke skulle
nämligen jordägaren kunna uppställa förbehåll, som alldeles överkorsade
lagens mening.
Såsom motivering för ifrågavarande stadgande har kommissionen
åberopat den s. k. norrländska arrendelagen, som innehåller samma
förbehåll för ersättning. Denna sistnämnda lag avser emellertid
fastigheter av väsentligt annat slag än nu är i fråga. Den är nämligen
tillämplig blott inom större delen av Norrland och Dalarna, där något
intensivare jordbruk knappt förekommer, samt avser blott arrende,
omfattande inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar. Till
övervägande del gäller den alltså hela hemman eller större hemmansdelar
och i varje fall blott större brukningsdelar som brukas föga
intensivt. Det kan där bliva fråga huvudsakligen om nyodling,
vattenavledning eller andra större företag, men sällan eller aldrig om
jordens bringande i hög kultur. Torpkommissionens förslag åter avser
främst små lägenheter, huvudsakligen i södra och mellersta Sverige,
på vilka ett intensivt jordbruk är högst önskvärt.
Man kan väl förstå, att torpkommissionen velat förse de föreslagna
nyheterna med alla de begränsningar, som försiktigheten syntes kräva,
men om en radikalare utformad ersättningsskyldighet befinnes både
till sin motivering rationellare och till sin praktiska verkan lyckligare,
har man otvivelaktigt anledning att taga steget fullt ut och stipulera
ersättningsskyldighet för alla verkliga jordförbättringar. För att ej
ställa legogivaren (= upplåtaren) inför alltför stora svårigheter
beträffande ersättningens gäldande har den finska lagen (§ 27) förklarat
legogivaren fri från utgivande av ersättning, om han efter verkställd
syn erbjuder sig att på oförändrade villkor förlänga legoavtalet
på tid, motsvarande värdet av de gjorda förbättringarna. Jordägaren
behöver alltså ej betala kontant, men för brukaren är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
