Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
födoämnen in natura, vilka dock sällan eller aldrig äro tillräckliga
för familjens behov. Hela en dylik statares arbetstid är ägnad
uteslutande åt huvudgården. Med den långa arbetstid (c:a 12 timmar)
och det ansträngande arbete, vilka i vanliga fall förekomma, blir
naturligtvis varken tid eller kraft övrig för stataren till privat
arbete. Några slag av försäkring eller understöd vid sjukdom,
olycksfall eller dödsfall förekomma i vanliga fall ej. Blir
familjefadern långvarigt eller obotligt sjuk, eller blir han
av andra orsaker arbetsoduglig, eller skulle han avlida, kastas
de övriga, minderåriga eller till kroppsarbete olämpliga
familjemedlemmarna utan vidare ceremonier in på ifrågavarande
kommuns fattigvårdsinrättning. Statarna antagas i allmänhet
per år, och som man av det föregående kan förstå, leva de flesta
statarefamiljer i ett ständigt tillstånd av verklig, djup fattigdom.
Det gäller vanligen för dem endast att kunna skaffa bröd för dagen
åt sig själv och sin familj. Att ställa strävandena högre och på
framtiden, därom kan för statarna under nuvarande förhållanden ej
bliva tal. Att under dylika förhållanden ombyte av plats och bostad
ofta förekommer är naturligt. I verkligheten finnas också många
stora egendomar, varest alla eller flertalet statare årligen ombytas.
Endast till undantagsfallen torde det höra, att en statare hela sitt
liv förblir bofast å samma egendom och bebor samma stuga.
Från dessa statarefamiljer är det vi nu årligen se en stor armé av
arbetsdugliga unga män och kvinnor lämna landet för att i utlandet,
särskilt Förenta staterna, söka, om icke sin lycka, så dock en mera
människovärdig tillvaro. Och huru kunna vi väl för närvarande vänta
eller begära annat av dem! Vilken framtid skymtar väl för de dessa statarefamiljer uppväxande unga människorna? Antingen att kvarstanna
i hembygden, för att frivilligt gå till mötes ett liv av hårt arbete
mot ersättning av nätt och jämnt så mycket bröd, som behöves för
livets uppehälle. I bästa fall kunna framtidsutsikterna så fall bli
att till döddagar få med sin familj bebo den lilla statarestugan. I
sämre och tyvärr alls ej ovanliga fall är det dock fattigstugan, som
får bliva den av arbete brutne statarens tillflykt på gamla dagar.
Vem må därför undra på, att barnen, allteftersom de växa upp och
bliva arbetsdugliga, om möjligt söka lämna hemorten för att söka ett tacksammare arbetsfält? Klart är ju, att det är i första rummet just
den mera intelligenta, pigga och företagsamma delen av de unga, som
har nog företagsamhet och energi att söka sig till andra trakter,
där deras arbete bättre betalas. Den trögaste och ointelligentaste,
kroppsligen såväl som andligen sämst utrustade delen av befolkningen
blir dock, som naturligt är, kvar i hembygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
