Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egnahemsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ensamt på denna väg göra emigrationen obehövlig. Härtill
skulle krävas många tusen nya småbruk om året, och därhän
lära vi väl aldrig komma. Därtill måste ihågkommas, att hela
småbruksrörelsen ännu väsentligen är att betrakta endast såsom ett
försök; om det i längden skall slå väl ut, kan ännu
ingen med säkerhet avgöra. Många anse, att de nya jordbruken i regeln
äro för små, och att man till sist har att befara
ett nytt proletariat. Till och med om denna farhåga skulle
visa sig oberättigad, kvarstår dock alltid, att dessa små gårdar
icke kunna delas ytterligare i nästa generation. Av den
barnskara, som växer upp i ett sådant hem, kan i lyckligaste
fall en fortsätta jordbruket; för de övriga återstår, därest ej
också åt dem nya »egnahem» kunna beredas, att välja mellan
industrien eller – emigration.
I Emigrationsutredningens Bilaga VII äro offentliggjorda en
samling »Brev från svenskar i Amerika», i vilka en hel mängd
emigranter berätta om sina levnadsöden såväl i det gamla som
i det nya hemlandet. Såsom ett motstycke härtill återgiva vi
här ett Brev från Sverige, visande vad även i vårt land kan
åstadkommas av en skötsam och duglig jordbrukare. Brevet
är från början av innevarande år och ställt till redaktören av
en svensk tidning i Amerika från en predikant i Dalsland
(kallad »Dalslandsbiskopen») med anledning av dennes nyligen
firade sjuttioårsdag. Det återgives här efter en svensk tidning
och lyder sålunda:
»Jag fyllde 70 år den tolfte jan., och de började hemma den nionde,
och då distriktsföreståndaren K., som var med, äntligen ville att jag
skulle med till Mellerud på Dalslandsmötet den tolfte, så firade de
mig där. Så tog han mig med till Karlstadsmötet, och som jag aldrig
varit i Karlstad förr, blev det icke litet skoj med att »biskopen» hade
kommit till Karlstad för första gången. Och då jag kom hem, fick
jag taga sängen fatt. Jag står inte ut med att resa – jag har reumatism
och tål så lite. Jag får kännas vid vad jag fick erfara i min
första verksamhet. Vi hade inga järnvägsvagnar att kliva upp i och
sällan hästskjuts, och som jag hade ett område på 16 à 20 svenska
mil, där de ropade efter att få höra Guds ord, och ingen fanns mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
