Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år, men när det gäller skog, duga de icke. Och man skall i sanning
vara i allra högsta grad framsynt för att nu veta, vilka pris som 50
eller ens 25 år härefter komma att gälla för furu eller för gran eller
för de olika virkesdimensionerna. Säkra beräkningar kunna emellertid
uppgöras endast om man känner dessa framtidens pris.
Ännu är sågat furuvirke mer värt än granvirke. Detta förhållande
kan fortfara, men det kan ock inträffa att båda bli jämnställda, eller
att granens värde t. o. m. överstiger tallens. I södra delen av Sverige
har man företrädesvis fostrat tall; jag tror att man nu skulle vara
glad, om även gran på därför lämpade marker uppdragits.
Vad är då att göra? Så vitt jag förstår, ha vi att ställa oss på
den biologiska ståndpunkten, eller att, med andra ord, av marken
kräva den största möjliga produktion i kubik, med uteslutande av
alla värdeberäkningar. Låt alla träd växa så länge tillväxten är
tillfredsställande, och låt, så långt detta är möjligt, varje träd för
detta ändamål erhålla så mycken näring och så mycket ljus som det
behöver, men avverka detsamma, när tillväxten börjar att väsentligen
minskas.
På de bättre markerna kunna vi alltid, om vi intaga denna ståndpunkt,
jämte masseved producera mängder av sågtimmer och på de bästa markerna
stor skog. Hr Wallmo har beräknat 112 år för ett träd att utväxa till
32 cm. vid brösthöjd. På grund av de undersokningar jag gjort anser jag,
att på de bästa markerna detta mått skall nås på 80 år för tallen, 60
för granen, och så länge denna tillväxt fortfar, kunna ju träden få stå.
Vi lida heller ingen brist på goda marker, blott vi taga vara på dem; vi
ha gott om myr i Norrland. På de myllfattiga och torra markerna få vi
nöja oss med att fostra massevedsdimensioner; även tall kan användas
till cellulosa, och ej kan det vara riktigt att å våra tallhedar uppdraga
stor skog, när tallen där ofta nog behöver 200 år eller mer för att uppnå
32 centimeter vid brösthöjd. Jordmånens beskaffenhet, läget etc. bör
sålunda vara det avgörande.
Så vitt jag förstår, skulle vi på detta vis bliva beredda på alla
eventualiteter.
Striden mellan anhängarna av skogsränte- och markränteprincipen
har dock säkerligen gjort mycket gott, ty den har fört våra tankar
på detta ämne, och den kommer helt säkert att verka därhän, att
våra övermogna skogar komma att avverkas i raskare tempo, än hit.
tills varit fallet. Men någon avgörande betydelse för våra skogars
framtida behandling torde denna strid aldrig medföra, eftersom vi
intet veta om det blivande värdet. Vår uppgift måste alltså vara att
söka avvinna våra skogsmarker den största möjliga kubikmassa, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
