Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ju förvånande fakta detta. Huru har dylikt kunnat ske,
mitt i vår strama, pedantiska svenska statsförvaltning?
Sakförhållandet är emellertid klart: i Norrland hava arealer,
stora såsom furstendömen, utan ringaste rätt avhänts det
allmänna och skänkts till enskilda. Och dessa enskilda ha icke
förstått att göra sig skänken till godo. Den stora sågverkskampanjen
uppstod; millioners värden gingo såsom utför en rutschbana, och
där vinsten till en början stannade, var hos de första sågverksbyggarna
och de första timmerköparna. Skogsägarna, bönderna, som ursprungligen
fått den stora, oförskyllda presenten, stodo där med en ringa
lösepenning och med – den livslånga grämelsen.
I själva verket hade Norrlands befolkning varit fullkomligt
okunnig om den revolution på världsmarknaden, som redan
kommit till stånd i fråga om skogens värde. Detta är ju icke
första gången, som ekonomisk okunnighet varit vårt folks fördärv,
och blir väl icke heller den sista. Och i förevarande fall kan
okunnigheten nog både förklaras och i viss mån försvaras. Men
någon gräns måste dock rimligtvis begäras, och där okunnigheten
går över alla gränser, står ej i mänsklig makt att hindra, att den
leder till missgrepp och förluster. Det är icke endast i Norrland
som sådant inträffat; och i dylika fall får man dock, om man är
förnuftig, rättvisligen tillskriva sig själv skulden.
Att nu Norrlandsbönderna ej gjorde detta, utan grepos av ytterlig
grämelse, när de funno den egendom de bortslumpat för några tusental
kronor i själva verket vara värd hundratusental eller millioner –
detta är ju också fullkomligt mänskligt. Men härvid förbisåg man även,
att det ej var bonden själv, som givit skogen detta ökade värde. Utan
trävaruindustriens uppkomst och de kapital, den erfarenhet, energi och
framsynthet, som nedlades i denna, skulle bondens skogar i själva
verket ej varit värda ens de hundra- eller tusental kronor, som han
verkligen uppbar. Här var en »oförtjänt värdestegring» – den största,
som någonsin förekommit i vårt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
