Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flera övergångsformer få icke tillkomma, och bondesönerna n:r 2, 3
och 4 etc. hava snart ingen annan möjlighet att skaffa sig eget hem
än att utvandra. De måste bort till länder, där jorddelningen är fri.
Envar borde efter råd och lägenhet få köpa den jord, han önskar.
En person nöjer sig med en tomt för det hus, han ämnar bygga; en
annan vill därjämte hava jord till en trädgård eller en bit åker för
att föda en ko eller par; en tredje åter vill helt ägna sig åt jordbruk
och önskar därför förvärva ett hemman. Varför skola icke de förstnämndas önskningar få fyllas lika väl som den sistnämndes? Det synes vara föga konsekvent att arbeta för att alla skola få eget hem och för detta ändamål anslå lånemedel, men samtidigt hindra jorddelningen. Jag känner idustrisamhällen i Norrland, kring vilka all för industriarbetaren lämpligt belägen jord, som enligt lag får säljas, redan är bortsåld, men där mängder
av arbetare finnas, som skulle vilja köpa tomter. Man hänvisar till det undantag, som i jorddelningslagarna är gjort för bildandet av egnahemskolonier, men den rätten har föga betydelse i Norrland. Stora arealer åkerjord äger
bonden icke, och vad han har därav vill han behålla. En stenbacke här och
var säljer han däremot gärna, och arbetaren nöjer sig därmed. Alla arbetare hava icke heller i ett givet moment tillräckliga medel för att kunna köpa
den jord, de önska; en är köpare i dag, därför att han redan sparat den nödiga summan, en annan åter först om några år, när även han lagt åsido vad han för köpet behöver. Vi arbeta på reformer till arbetarens bästa, men tillåta honom ej att, när han har råd därtill, få förvärva sig det stycke jord, han önskar
köpa, ehuru denna hans önskan kanske varit drivfjädern till hans sparsamhet. Att med samma iver arbeta i tvenne motsatta riktningar, så att resultatet
blir = 0, är i sanning sällsamt.
Under många år har jag känt mig upprörd över, att icke även den
mindre bemedlade, utan att skuldsätta sig och under alla förhållanden,
skall äga rätt att köpa jord i Norrland, där sådan finnes i överflöd,
och det har på det högsta förvånat mig att icke alla partier velat
tillmötesgå en så rimlig önskan. Man har velat straffa industrien för
dess jordförvärv, men i själva verket straffar man bondsonen och arbetaren.
Och man har icke förstått att, när industrien på grund av gällande lagar
varit nödd och tvungen att inköpa även skogshemmanens jordbruksdelar, så
borde dessa lagar hävas, men visserligen icke nya lagar skapas som verka
så, att de nästan omöjliggöra jordbruksdelarnas återgång i bondehand och sålunda förhindra en gottgörelse av den skada som skett.
Mången anser att, av enbart sociala skäl, alla jordbruk i Norrland böra vidmakthållas. På sin tid ägde Giles Loder de stora Gellivareegendomarna
– c:a 1 million tunnland. Bland dessa förekommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
