Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äger så stora domäner och för dem ej betalar några utskylder till
kommunerna, faktiskt utövar större förtryck än någonsin något bolag.
Härom skrives eller yttras dock icke ett ord, under det att bolagsvälde
och bolagsförtryck är i varje mans mun. Även i detta avseende intager
staten sålunda en särställning.
Till sist har man ansett, att trävaruindustrien ej sköter sina försäljningar som sig borde, samt att den ej förädlar varan i den utsträckning som ske
kunde. Den förstnämnda anmärkningen är i viss mån berättigad; svenskarna
äro tyvärr ej fullgoda köpmän. De äro alltför optimistiska, när marknaden
är god, alltför pessimistiska, när den är dålig, och de sakna förutseende.
De veta därför mera sällan, när de böra hålla fast vid sina priser och när
skäl föreligga att sänka dem.
Men förmildrande omständigheter finnas. Trävaror äro en skrymmande artikel. Knappast någon brädgård i Norrland rymmer ens ett års produktion, och säkerligen finnes ingen, som rymmer två års. Det tjänar för övrigt icke
mycket till att vidga brädgårdarna, ty varan undergår försämring, därest
den en längre tid lagras. En stor brädgård är ock både dyrbar och svårskött, och risken vid en eldsvåda ökas i samma proportion som lagret ökas.
Man måste erkänna, att trävaruindustrien i avseende å försäljning
av sina produkter ej alltid handlat visliga; men även om staten eller
en trust övertoge försäljningarna, så skulle förhållandena ej kunna
ändras i så väsentlig grad som mången tror, ty i sista hand äro vi
beroende av världsmarknaden och de övriga träexporterande länderna.
Även staten eller trusten skulle därför mången gång nödgas sälja till
förlustbringande priser.
Påståendet, att förädlingen ej är driven till högsta möjliga punkt,
är däremot näppeligen riktigt. De som påstått detta hava förbisett de
hinder, som vissa importerande länders tullskrankor resa. Så kunna vi
endast till England och dess kolonier samt till Holland, och i någon
mån till Danmark och Egypten, sälja våra hyvlade varor. De hyvlerier
som finnas äro ock mer än tillräckliga för dessa länders behov. Då Kap
och Australien inskränka sina köp, måste många hyvlerier minska sin
verksamhet.
Att antalet exporterande snickerifabriker minskats i stället för att
ökas, torde visa att denna art av förädling ej är vidare lönande, och
ända till de sista åren har ej heller lådfabrikationen burit sig. I
sistnämnda avseende har dock en glädjande förändring ägt rum, och
möjligt är att inom detta område verksamheten kan väsentligen vidgas.
Sannolikt är ock att inom kort lådfabrikernas antal kommer att ökas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
