Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Grängesberg-Oxelösunds bolag bör ha rätt att i fred få utveckla
sin malmfångst i Norrbotten. Men å andra sidan har Sveriges folk
rätt att fordra av bolaget, att det ordnar sin avsättning på för
landet självt möjligast inbringande sätt. Det skulle ej vara ett
svenskt företag, om man ej haft anledning misstänka brister härutinnan.
Sådana brister hava legat i öppen dag och allmänt erkänts beträffande
de tidigare lappmarksbolagen. De skulle ej varit svenskar, dessa bolags
ledande män, om de ej, likaväl som våra sågverksägare förr i världen,
vräkt sin vara ut på marknaden, vräkt och slumpat och lämnat åt
främmande affärsmän att skörda den större delen av vinsten. Detta
är verklig misshushållning med Sveriges naturtillgångar. Och
med hänsyn till att all svensk erfarenhet i dylika fall går i en så
sorglig riktning, ha vi rätt att till det i viss mån privilegierade Grängesbergsbolaget ställa den frågan: Har i detta fall bolaget undvikit
sina föregångares missgrepp? Är avsättningen av våra malmer ordnad
så, att verkligen nettovinsten blir så stor som möjligt ock i så hög
grad som möjligt stannar på bolagets egna eller svenska händer?»
Svenska staten är numera delägare i de norrbottniska gruvorna. Det
ligger alltså även i dess intresse att tillse, att försäljningen av
dessa dyrbara naturprodukter ordnas på ett rationellt sätt. Och detta övervakande torde också kunna ske under lämpliga former, utan att
bolagets rätt och självständighet behövde trädas för nära.
I ett anförande år 1909 har bruksägaren Carl Sahlin uttalat
sig om den svenska järnhanteringens tillstånd och närmaste
framtidsutsikter. Vi återgiva därav följande, efter oss tillgängligt
referat:
»Sveriges järnhantering har ej blott urgamla anor, utan intager
därjämte av ålder en rangställning, som intet annat lands järnindustri
kunnat göra densamma stridig. Ännu alltjämt avyttras det svenska
järnet till världens alla hörn, så att, om än av naturliga skäl en
jämförelse i kvantitativt avseende ej kan komma i fråga, det dock kan
sägas, att intet annat järnproducerande land äger ett mera vidsträckt
avsättningsområde än det vi äga. Att häri ligger en stor styrka behöver
icke påpekas. Emellertid är den härav härflytande stabiliteten
i våra avsättningsförhållanden icke numera så pålitlig som förr. Vår
utländska marknad är i vissa delar i betydlig mån underkastad växlingar
i fråga om de slag av järn, som låta sig exporteras, och endast i ett
hänseende är denna marknad oföränderlig: den fordrar alltjämt hög
kvalitet på järn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
