Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Industrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi återgiva här också de önskemål, som framställts av
Handelskammaren i Gävle, i dess skrivelse till
Emigrationsutredningen den 30 oktober 1909.[1] Härvid ha vi med klammer omgivit ett par punkter,
som redan kunna betraktas såsom uppfyllda. »Handelskammaren kan», säges
i denna skrivelse, »givetvis icke framlägga något program varken för
åtgärder till emigrationens hämmande eller för den därmed sammanhängande
frågan om vår industris utveckling och vår näringspolitik, men vill dock,
i anslutning till det förut i skrivelsen anförda, sammanfatta några
önskemål såsom led i en reformsträvan. Enligt Kammarens uppfattning äro följande krav de som närmast böra och kunna tillgodoses:
att staten under en målmedveten näringspolitik på allt sätt söker
verka för uppdrivande av hela vår produktion och för en intensiv utveckling både av vårt jordbruk, vår industri och vårt hantverk;
att staten skapar effektiva organ för fullgörande av denna sin uppgift, varvid särskilt inrättande av handelsdepartement är av behovet
påkallat;
att staten låter frågor, som beröra näringslivet, i största möjliga
utsträckning handhavas av eller prövas av praktiskt utbildade män;
att staten söker befordra den enskilda företagsamheten och betraktar
sin egen näringsutövning mindre såsom konkurrerande privatekonomi än såsom
ett medel att tjäna landets allmänna ekonomiska utveckling;
att staten icke genom restriktiva bestämmelser hindrar eller försvårar tillgodogörandet av vara råprodukter;
att, då våra vattenfalls tillgodogörande är av stor betydelse för vår
industri, staten fortast möjligt ordnar vattenfallslagstiftningen och fastslår principen för äganderätt på sådant sätt, att vattenfallens användande icke hämmas;
att vårt undervisningsväsen mera än hitintills inriktas på utbildning för näringsarbete, vare sig detta befordras genom omläggning
av vårt folkskoleväsen i mera nationell och praktisk riktning eller
genom organisation av yrkesskolor och undervisning för arbetsledare;
att arbetsförhållandena, i den mån det är möjligt, regleras genom
lagstiftning om arbetsavtal samt genom åtgärder till skydd för arbetsvilliga och till motverkan av oroligheter och förödande arbetstvister;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
