Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mynt- och bankväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värde av 72 öre, skulle införas. På nationalekonomiska mötet
år 1872 i Köpenhamn diskuterades detta förslag för alla de
tre nordiska länderna. Norrmännen uttalade sig bestämt därför,
danskarna voro egentligen emot hela saken, under det många av
de vid mötet närvarande svenskarna voro för en sådan förändring.
Men den dåvarande finansministern, Carl Fredrik Wærn, hade
andra åsikter. På hans initiativ tillsattes en kommitté, av
vilken Wallenberg icke blev medlem; och i trots av de bestämda
sympatier, som gjorde sig gällande inom Norges och i någon mån
Danmarks representationer, för francsystemets antagande,
genomdrev Wærn överenskommelsen om ett gemensamt myntsystem för
de tre skandinaviska länderna. Ett myntsystem, som väl är det
mest kortsynta och nationalekonomiskt okloka, man gärna kunnat
hitta på. Ty skall en förändring vidtagas, bör man väl hellre
göra en större och mera omfattande sådan, som verkligen är en
förbättring, än nöja sig med den lilla reform, som egentligen
endast bestod i en namnförändring.»
Till den olyckliga utgången i detta fall bidrog väl i mycket
den skandinavistiska tidsströmningen, som var Wærns ögonsten
och som här, såsom på nästan alla andra områden, lett till
missgrepp och förluster för vårt folk. Men delvis bidrog nog
också den besynnerliga rädslan för att taga ett fullt avgörande
steg – en rädsla, som åstadkommit så många olämpliga halvmesyrer
i vårt land. Det var samma kortsynta hesiterande, som fick oss att
på 1850-talet antaga ett helt nytt mått- och viktsystem, som sedan
fick kastas över bord – tjugu år därefter (!), och som, när vi
till sist insågo att vi ej kunde undgå metersystemet, skapade en
onyttig och besvärlig övergångsperiod i detta fall om ej mindre än
tretton år.
Under de senare åren har, som bekant, särskilt av Exportföreningens
direktör, J. Hammar, arbetats för, att vi i Sverige skulle övergå
till en myntenhet, som på en gång vore lägre än den nuvarande
och därtill ställde oss i gemensamhet med så många som möjligt av de stora folken; för detta ändamål föreslås av hr Hammar ånyo den
franska myntenheten. Att det ligger en viss förmån uti att hava en mindre myntenhet torde ej kunna bestridas, om ock hr Hammar
kanske överskattar betydelsen härav. Men om francen är lämplig i
detta fall, så är den numera olämplig därutinnan, att den sätter oss i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
