Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnvägarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktningen och ledde genom den odlade bygden; att den i stället
drogs genom ödemarken från Brintbodarna, var endast en invit åt
– Kongsvinger. Lyckligtvis var Norges kapitalfattigdom allt för
stor för att det vid alla tillfällen skulle kunna begagna sig
av vår malplacerade välvilja. Annars skulle nog, den dag som är, hela
västra Sveriges utrikes handelsomsättning varit ledd över Norge.
Vårt statsverks och vår järnvägsstyrelses politik mot de
enskilda järnvägarna har präglats av ett tillmötesgående och
en vidsynthet, som äro sällsynta inom vår administrations
historia och som vi för det svenska näringslivets del knappast
kunna vara nog tacksamma för. Då allt dylikt gemenligen
förklaras genom den från begynnelsen skapade traditionen,
skulle det onekligen vara av intresse att veta, till vilken
denna tacksamhet ytterst borde riktas.
Från vårt statsverks sida skulle vi för vår del önska att
man visat och visade större håg också att förvärva enskilda
järnvagar, där detta i särskilda fall visar sig önskligt. Vi
kunna ju ej här framföra någon motivering i en så omfattande sak,
men vi nöja oss med att även i detta fall hänvisa till Preussen.
Efter allt att förmoda skulle man väl där numera alls icke vilja
hava det gamla privatbanesystemet tillbaka. Statsinköp av de enskilda
järnvägarna är ju en tanke, som tränger sig fram i flera länder i
våra dagar; vi erinra om Schweiz, där saken redan är genomförd (eller
åtminstone delvis genomförd), och vi påminna om att allt flera och
allt inflytelserikare röster i denna riktning höja sig i själva England.
Så planlöst vårt svenska enskilda järnvägsnät än har
tillkommit från början, måste man rent av förvåna sig över, huru
rationellt det ändock, i stort sett, i själva verket är. I fråga
om onödiga järnvägslinjer ha vi ganska litet att förebrå oss
i Sverige. Vad som ännu fattas i en fullt tillfredsställande
anordning skulle till stor del vinnas genom en större sammanslutning
mellan banor, som äro varandra närliggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
