Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnvägarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa av ’Affärsvärlden’ framställda betraktelser äro visserligen
ej nya, såsom ock framhålles, men torde ej minst nu vara förtjänta
att beaktas. En av St. D:s medarbetare har haft ett samtal med en
av vårt lands fackmän på hithörande område, kapten Oscar Wallenberg.
Denne framhöll, att tanken på gemensamma obligationslån var av gammalt
datum. Under år 1879 beslöt riksdagen att upplägga en särskild
hypotekslånefond för utlämnande av lån mot pant av järnvägsobligationer.
Denna fond, som numera torde vara försvunnen, tillkom huvudsakligen
för att under dåvarande svåra penningtider lätta bankernas låneportföljer.
I början av 1890-talet arbetades det synnerligen energiskt att få till
stånd en Svenska järnvägarnas hypoteksbank, och förslag till reglemente
för en sådan var även utarbetat. Bankdirektör Knut Wallenberg var då initiativtagare, och frågan fördes motionsvis fram i riksdagen år 1893,
men strandade, då den ej kunde vinna statsmakternas intresse. Sedan dess
har denna fråga ej varit föremål för vidare behandling. Även frågan om
gemensam förvaltning vid de enskilda järnvägarna i avsikt att bättre
utnyttja rullande materiel har varit föremål för arbete. Chefen för Bergslagsbanan,
direktör J. D. Simonsson, har redan för flera år sedan utarbetat ett detaljerat förslag i avsikt att möjliggöra, att järnvägarnas rullande materiel måtte kunna utnyttjas i största möjliga grad.
Järnvägarnas bristande räntabilitet orsakas till ej ringa grad, sade
hr. W., därav, att de nybyggda järnvägarna ej tillgodogöra sig de äldres
erfarenhet. Nya järnvägar måste byggas så billigt som möjligt. Det
gäller även om deras rullande materiel. De borde för den skull köpa
sitt första behov av lokomotiv och vagnar av äldre järnvägar. Därigenom
skulle de äldre järnvägarna, som nått fram till en mera utvecklad och
jämn trafik, kunna vinna avsättning för sådan materiel, som ej motsvarar
trafikbehovet, och således lättare få möjlighet att skaffa ny, och vårt
land skulle slippa denna brokiga tavla av allt slags järnvägsmateriel
vi nu äga.
Vid de tyska statsbanorna, fortsatte hr. W., har man för två år
sedan beslutat genomföra vagnsgemensamhet för hela riket, och
denna trafikgemensamhet har visat sig synnerligen ändamålsenlig,
och det Simonsonska förslaget, som avser något liknande, borde
sökas få genomfört i Sverige. Mycket skulle också vinnas genom
gemensam trafikförvaltning för ett antal enskilda järnvägar. En
sådan borde på många ställen ej alls vara omöjlig att genomföra.
Sålunda skulle de skånska järnvägarna ur teknisk synpunkt mycket
väl kunna drivas av en gemensam trafikförvaltning, som för dem
skulle vara synnerligen lämplig och i stånd att möjliggöra
åtskilliga besparingar. Att sådan ej genomförts, beror nog mest
på rent personliga skäl, kanske mest därpå, att de skånska städerna
äro stora delägare i dessa järnvägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
