Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagstiftning och lagskipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underdomstolar, men faktiskt icke är det, och vars befogenhet är
alldeles otillräcklig.
En tid lyckades man så gott som fullständigt utrota alla
fackdomstolar hos oss. I motsats till flertalet länder ha vi
ej heller särskilda domstolar för de civila och de egentliga
kriminalmålen. Att vår processordning är föråldrad, förnekas
av ingen. Och långsamheten i vår rättsskipning är väl
exempellös.
Att en viss formalism är oskiljaktigt förenad med lagskipningen,
sådan den i det moderna (och även det antika) samhället är
organiserad – kan förklaras och i viss mån till
och med försvaras. Men att formalismen vid våra svenska
domstolar är något enastående – det vitsordas av våra egna
yppersta jurister. Och det minsta lilla tillfälle till bekantskap
med andra länders förhållanden härutinnan giver till och med en
lekman samma intryck.
En ytterst vanlig företeelse är, att domstolar döma, att så
och så bör ske; men staten själv bryr sig icke alls om, huruvida
domen verkligen kommer till utförande eller icke. Att den
enskilde är förbjuden att skaffa sig själv rätt, även om
han det kunde, säger sig självt.
Exempel: de tusentals fallen, då fader till barn utom äktenskapet
ådömes att utgiva uppfostringsbidrag. Vem vakar över, att dessa
domar gå i verkställighet? Icke samhället; och målsägaren själv
står nog i regeln maktlös. I de flesta fall blir resultatet så,
som om någon dom aldrig fallit.
Lika obekymrad är vår lagskipning mången gång om, vad
verkan egentligen blir av dess utslag – om den avsedda eller
kanske något helt annat. Med oföränderlig högtidlighet svänger
rättvisan sitt svärd. Om det träffar den punkt som avses, eller
någon annan punkt, eller tomma luften .....
En besynnerlig företeelse inom vår svenska lagstiftning –
ända ned till våra polisförordningar – är motviljan mot att
avstyra missbruk, nästan av vad slag som helst. Att trakassera
fredliga medborgare, det är man icke alls rädd för, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
