Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagstiftning och lagskipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är det för starkt att kalla denna bedrövliga historia upprörande?
En fredlig medborgare överfalles upprepade gånger av en berusad
singskämpe, som söker strypa honom. Han gör ej annat till sitt
fredande än ’skuffar till’ den vilde sällen och söker emellan överfallen
lugna denne med vänligt tilltal. Men han häktas och dömes till fängelse
därför att han (som var på god väg att bli strypt!) icke besinnade, att
den som skuffas kan falla ikull, och att den som faller ikull – inne i
ett rum – kan slå ihjäl sig.
Se här en annan, lika lärorik händelse av ännu färskare datum.
Vid Bro häradsrätt tilltalades en person vid namn J. för det han
den 18 juli 1886, om bord å en utanför egendomen Lennartsnäs’
landningsbrygga liggande skuta, över vilken J. vid tillfället enligt
uppdrag av fartygets ägare hade tillsyn, under uppkommet handgemäng
i uppretad sinnesstämning tilldelat en person vid namn A. en så
hård stöt, att denne fallit över bord och drunknat; och yrkade
åklagaren, att J., som sålunda vållat A:s död, måtte fällas till
ansvar enligt 14 kap. 5 § strafflagen (straffarbete från 2 till 8 år).
Om förloppet berättade J. följande: Medan han samt två andra personer
befunno sig i kajutan, hörde de någon gå uppe å däcket och därifrån ropa,
att de skulle ’komma upp och slåss’. De skyndade upp och sågo då A. komma
gående ’halvfull’ över fartygets däck, under det att en annan främmande karl
stod på laudgången. J. befallde de främmande att avlägsna sig; men i stället
närmade de sig, och A. kastade sig över J. samt slog ikull honom. Detta
skedde på den smala brädgång som omgav skutans lastrum. Sedan de båda
andra personer, som varit med J. i kajutan, skyndat till, lyckades J. åter resa
sig upp, och sedan han avvärjt ett av A. måttat slag, sköt han honom med
armarna ifrån sig, med den påföljd att A. från den smala brädgången föll i
vattnet. J. gjorde genast allt vad han kunde för att bärga honom, men utan
framgång.
Obduktionen visade, att orsaken till A:s död varit kvävning i vatten.
Åtskilliga vittnen hördes. Bland andra de båda personer som varit med
J. i kajutan, vilkas vittnesmål bestyrkte sanningsenligheten av J:s berättelse.
Häradsrätten ansåg, att dessa båda vittnen borde bättre kunnat iakttaga vad
som förefallit än de övriga vittnena, som befunne sig på avstånd från platsen
för striden, och befriade på grund härav J., såsom den där endast övat nödvärn,
från allt ansvar.
Svea hovrätt åter förklarade, att med avseende å vittnenas stridiga uppgifter kunde annat förhållande ej anses hava blivit ådagalagt, än vad J.
uppgivit, eller att, sedan ordväxling ombord å fartyget uppkommit samt J. och
A. i närheten av fartygets omkring 3 fot höga reling kommit i handgemäng,
J., för att avvärja ett utav A. måttat slag, med armarna skjutit A. från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
