Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De kyrkliga förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från predikstolen blevo de varnade, och upprepade gånger kallades de
till förhör. Som det plägar gå, ökades genom dessa åtgärder spänningen,
och ’läsarna’ ställde sig i skarpare opposition emot kyrkan. De
utdelade själva nattvarden, döpte och förrättade kyrkotagning. Då tog prästerskapet i på skarpen, och de blevo kallade inför domkapitlet i
Västerås, dit de hade 24 mil att gå. Sedan de där blivit förhörda,
tillsattes en kommission av präster, speciellt för att förhöra
separatisterna i Orsa. Resultatet av denna kommission blev, att man med
all makt började anlita lagens arm. Flera kommo i fängelse, och en
baptist blev till och med landsförvisad.
– Två gånger har jag suttit i Falu länsfängelse, berättar Erik
Ersson. Första gången var 1853, och då satt jag i 28 dygn på vatten
och bröd.
– Var det svårt att uthärda?
– Ånej, det var inte så farligt, men det var ju bra svalt, ty det
var mitt i vintern. De togo ifrån mig mina egna kläder, och jag fick
ta på mig tunna fångkläder. Jag fick ett brödstycke om dagen, så
här långt – och han mäter av ett par decimeter på rockärmen –
men vatten fick jag så mycket jag ville. Det värsta var ju, att jag
måste stå kyrkoplikt efteråt. Jag fördes till Orsa i fångtransport med
fotbojor. Ibland fick jag stiga av släden och gå, med den ena bojan
i handen. På söndagen fick jag stå på knä mitt i kyrkan, under hela
gudstjänsten. Sedan blev jag förhörd av prästen. Nästa år satt jag
14 dagar på vatten och bröd.
Så berättar den gamle begrundande och mycket lidelsefritt om sina
öden. Det är snart sextio år sedan, och för icke länge sedan fick
Dordlofva Erik Ersson uppleva, att en av hans trosbröder talade i
samma kyrka från predikstolen, med kyrkoherden som åhörare.
Så förändras tiderna, men Erik Ersson ser ut att vara densamme.
Hans ungdoms lidande och svårigheter ha endast stärkt hans tro och
fördjupat den, och utan tvivel tackar han nu Försynen för vad han
fått utstå. Förmodligen tycker han, att den yngre generationen bör
tacksamt anamma nåden att utan ringaste hinder få lov att omfatta
den tro som är hans, och när jag räcker den gamle dalamannen handen
till avsked, trycker han den länge, ser mig trohjärtat och rörande
i ögonen och säger bevekande, men på samma gång taktfullt:
– Låt mig fråga dig, unge man! Har du gjort upp din sak med Gud?»
Ännu in på 1860-talet torde nog de kyrkliga förhålladena
i vårt land hava spelat en viss roll för emigrationen, men
knappast längre. Numera råder ju en ganska vidsträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
