- Project Runeberg -  Tankar i utvandringsfrågan /
268

(1913) Author: Gustav Sundbärg - Tema: Statistics, Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utrikespolitiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Svensk utrikespolitik – det ordet låter ovant och torde skorra i
de flesta svenskars öron. Inrikespolitik så mycket som helst. Ju mer
politisk upplysning och politiskt gräl dess bättre, tyckes allmänna
meningen vara, men blott inrikes. Utrikespolitik, på den tänker man
ej; och föres tanken någon gång ditåt, så heter det blott: Tyst, tyst!
Det är farligt att tala om slikt. Det kunde väcka grannarnas misshag.
Och det skola vi akta oss för. Det kunde ock störa den nationella
ro, vid vilken de hundra fredsåren vant oss, och väcka onda dröm
mar under sömnen. Även det bör undvikas. Härigenom har det
egendomliga förhållandet inträffat – troligen enastående i denna värld
av bistra verkligheter – att utrikespolitiken för oss svenskar gäller
som ett »tabu», ett farligt ting, som icke får vidröras och icke angår
menige man.

Uti de stora ländernas press förekomma så gott som dagligen
betraktelser över ett eventuellt krig med den eller den
grannstaten, utan att detta i ringaste mån stör grannsämjan
folken emellan eller betraktas som tecken till ovänskap. Man
finner å ömse sidor en dylik diskussion helt naturlig och tar
icke humör för det.

Det är därför en fullständig missuppfattning, att man i Sverige icke
skulle våga tala om grannarna och de utrikespolitiska faror, som från
dem kunna hota, utan att detta skulle väcka ond blod och skada landet.
Tvärtom lär just på det håll, vnrifrån sådan fara kan hota, strutsens
bekanta sätt att slippa se den och tystnaden väcka ringaktning. Och
först i ringaktningens spår följer den verkliga faran, medan däremot
ett öppet tal om de möjligheter, som föreligga, inger respekt. Ty det
visar mod att se faran i ögonen och beslutsamhet att möta den.

Vårt lands läge medför icke en aktiv utrikespolitik, och så har en
sådan kommit att betraktas som för landet så gott som obehövlig och
i alla händelser menige man ovidkommande. Vi ha ju en utrikesminister,
som får sörja för de nödiga hövlighetsrelationerna till främmande
makter. Därmed punkt.»


Såsom bekant, uttalar sig prof. Fahlbeck i den citerade
broschyren för, att Sverige bör bryta sin hittillsvarande
passivitet genom att ansluta sig till en allians med Tyska riket.
Här är ju icke rätta platsen att ingå i någon detaljdiskussion
om detta förslag. Vi vilja endast erinra om, att, i våra dagar,
statssuveräniteten i teorien fattas på ett mera abstrakt och
mera absolut sätt än någonsin förr i historien. Teoretiskt taget
är jordklotet delat i några tiotal »stater», som egentligen skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:42:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utvfraga/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free