| 168 |
I fråga om samfärdseln i våra dagars Sverige träda ju järnvägarna avgjort i förgrunden; om sjöfarten är talat redan här ovan. Av samfärdseln i övrigt behöver i det följande endast ägnas några ord åt telefonväsendet samt åt det sätt, varpå nyhetsförmedlingen mellan Sverige och utlandet är ordnad.
Av våra allmänna samfärdsmedel oavsett de nu nämnda äro våra landsvägar ju icke fullt tillfredsställande från modern synpunkt, men de äro dock inom mellersta och södra Sverige i regeln tillräckliga för näringslivets krav.I norra Sverige är förhållandet ett helt annat. Här är mycken brist att avhjälpa. Otillräckliga landsvägsförbindelser förekomma även i flera av de västra landskapen i mellersta Sverige, ända ned till Dalsland; särskilt gäller detta gränsbygderna mot Norge.
Vårt postväsen har under det senaste halvseklet i det hela
ganska väl uppmärksammat och tillgodosett tidens krav. Detta kunde
däremot länge knappast sägas om telegrafen, som emellertid
numera är för inländska förbindelser till stor del gjord obehövlig
genom telefonen. Vår ofördelaktiga osjälvständighet i fråga om
telegrafförbindelsen med främmande länder är ju allmänt känd, liksom
ock att vår bundenhet i detta hänseende helt nyligen blivit, till
allmän häpnad, ytterligare förlängd.
