- Project Runeberg -  Tankar i utvandringsfrågan /
Slutord

(1913) Author: Gustav Sundbärg - Tema: Americana, Statistics
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
283

Slutord.

Om den svenska utvandringens framtid vill man ju gärna söka göra sig en viss föreställning, om än, helt naturligt, alla förutsättningar saknas för uppgörande av några säkrare slutsatser härutinnan.

Slutsatserna, sådana de nu kunna bliva, måste naturligtvis byggas på ett studium av förhållandena dels i nuvarande eller blivande utvandringsländer, dels i Sverige självt.

Som ett eventuellt utvandringsland av första ordningen för Nordeuropas folk vill ju i våra dagar Canada uppträda. Vi ha i Bilaga XX sökt med några ord ådagalägga, att Canadas förutsättningar härutinnan torde vara mycket överskattade; en mera ingående behandling av detta ämne lärer väl icke ligga inom vår uppgift.

Andra länder, till vilka en större svensk utvandring skulle komma att dirigeras, synas näppeligen, åtminstone för närvarande, kunna uppgivas.

Vår utvandrings framtid blir väl, hädanefter som hittills, i första rummet beroende av förhållandena i Förenta staterna.

Om man närmare eftersinnar, vilka de män äro, som skapat Nordamerikas storhet i våra dagar, så finner man strax, att det i främsta rummet är invandrade anglosachser, tyskar, skandinaver och holländare samt dessas avkomlingar i andra och ännu några få led. I de följande leden är det nog mera sällsynt att i Amerika finna personer av den fenomenala energi och duglighet, som utmärka de nutida egentliga
284
föregångsmännen. Men vad detta innebär -- när den omnämnda invandringen i våra dagar alltmera förminskas -- säger sig självt.

Av betydelse här är också den oerhört ringa födelsefrekvensen bland de anglosachsiska elementen i Amerika i våra dagar -- redan åtskilligt lägre än i Frankrike och stadd i fortsatt tillbakagång. Werner Sombart har (i skriften Die Juden und das Wirtschaftsleben, sid. 41) givit en drastisk bild härav, då han säger:

»Wenn sich die Verhältnisse in Amerika so weiter entwickeln, wie im letzten Menschenalter, wenn die Zuwanderungsziffern und die Zuwachsraten der verschiedenen Nationalitäten dieselben bleiben, so erscheinen die Vereinigten Staaten nach 50 oder 100 Jahren in unserer Phantasie ganz deutlich als ein Land, das nur von Slaven, Negern und Juden bewohnt wird.»

Även om detta väl är en retorisk överdrift, så synes dock oemotsägligt, att Nordamerikas befolkning redan är inne i en försämring av sin genomsnittskvalitet; och efter all sannolikhet kommer denna försämring att fortgå i accelererad skala.

Om sålunda människomaterialet i Amerika ingiver bekymmer för framtiden, så är detta i viss mån redan fallet också i fråga om naturprodukterna. Den tid är förbi, då man betraktade Amerikas naturrikedomar såsom outtömliga och omätliga; man börjar förnimma allt flera röster, som mana till omtanke och sparsamhet i detta fall, alldeles såsom i Europa. Det uteslutande extensiva jordbrukets saga är snart all; man tvingas efter hand att börja tänka på övergång till en mera intensiv brukning. Skogarna finner man, till sin förskräckelse, redan vara till stor del förstörda; mineralieskatterna visa sig kunna tömmas, även de.

Det stundar uppenbarligen till nya tider i Förenta staternas ekonomiska liv; ettstädes i vårt betänkande ha vi redan tilllåtit oss beteckna 1907 års kris såsom den sannolika vändpunkten. Under de senaste åren hava framstegen alls icke varit lavinartade, såsom förr. Hatighetsgraden visar mer och mer en tendens att bliva jämförlig t. ex. med Tysklands,
285
vilket ju är mycket vackert i och för sig men dock icke svarar mot vad man i Amerika förut vant sig vid såsom det normala.

Det nu sagda visar, att Förenta staternas lockelser såsom invandringsland måste efter hand bliva allt mindre förledande för de mera fordrande folken i Europa. För södra och östra Europas folk kan ju Amerika ännu länge utgöra paradiset, men just tillströmningen från dessa länder, genom vilken lönenivåerna sänkas, gör Amerika ännu mindre frestande för de germanska folken.

Vad Sverige angår, skulle redan genom dessa förhållanden utvandringen säkert ha sjunkit långt mer än hittills skett, om vi ej hade lockelserna från släkt och vänner i Amerika. Detta är i själva verket den största förklaringen till att utvandringen från vårt land ännu fortgår i jämförelsevis stor skala. Genom att den svenske emigranten kan uppsöka anförvanter i Amerika -- från vilka till och med ofta resebiljetten tillhandahålles gratis eller förskotteras, -- har risken av utvandringen blivit högst väsentligt förminskad. Någon snar ändring i detta förhållande torde icke vara att vänta; men efter hand måste dock även här den gradvisa försämringen av Amerikas ekonomiska tillstånd göra sig märkbar.

Vad så angår Sveriges egen ekonomiska utveckling, ha vi här intet att tillägga till de vidlyftiga uttalandena i det föregående. Att vårt land har många förutsättningar för en vacker industriell framtid, erkännes ju allmänt; och även i fråga om jordbruket kan man ju hoppas, att den nuvarande stagnationen till sist skall giva vika. Huru alla dessa möjligheter komma att begagnas, är ju fåfängt att här försöka uttala någon spådom om.

*

När Emigrationsutredningen började sitt arbete, var det nog ganska många, som ansågo dess uppgift vara att »hitta på» något medel, varigenom vi kunde bliva utvandringen kvitt
286
i vårt land. Personer med en dylik uppfattning komma nog att känna sig mycket besvikna, när arbetet nu är slutfört. Det gives med säkerhet ingen kungsväg till emigrationens undertryckande -- inga underkurer och inga universalmedel. Icke ens egnahemsrörelsen räcker på långt när till, om den skall verka ensam. Vad som behöves är en allmän ekonomisk uppryckning hos vårt folk.

Skulle vi söka att i få ord giva ett par idicier på vår egen uppfattning om orsakerna till den stora emigrationen, så skulle vi säga, att vi i Sverige dröjde tjugu år för länge med järnvägarna och trettio år för länge med den allmänna rösträtten.

Och det viktigaste botemedlet mot emigrationen är alltså, att vi för framtiden icke bliva efter, varken i fråga om ekonomisk företagsamhet eller i fråga om samhälleliga reformer.

Men »att bliva efter», det ligger så djupt i vår tröga svenska natur, att den faran alltid står för oss att övervinna.



The above contents can be inspected in scanned images: 283, 284, 285, 286

Project Runeberg, Tue Apr 5 20:27:58 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/utvfraga/42.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free