Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 KAPITLET. Om allmänt skriftermål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min egen kraft ej här förslår; Allena
Herren allt förmår: På honom jag förtröstar.
v. 4. Om Gud än ville pröfva mig Och
hjälpen strax ej sända, Skall dock i trone
stadelig Min bön till honom lända. Han
synes vred, men är dock blid; Han hjälper
mig i rättan tid, Som han mig lofvat hafver.
v. 5. Fastän min synd är ganska stor,
Dock större är Guds nåde; Han hjälper den
på honom tror Uti all nöd och våde. Jag
tackar honom gladelig, Som har min synd
förlåtit mig. Gud vare pris och ära!
191: 1. Misströsta ej, att Gud är god,
När synden gör dig sorgse mod! För Gud
hon är förhatelig, Men drif förtviflan bort
från dig, Och fall din Herre Gud till fot
Med ödmjuk bön och redlig bot!
v. 2. Ty Jesus, Guds enfödde Son, Är
kommen ned af himmelstron, Att hela våra
samvetssår. För sina barn och fosterfår Han
sig i döden gifvit har, Och all vår skuld på
sig han bar.
v. 3. Har du otaligt godt bortmist,
Otaligt godt är dig förvisst Förvärfvadt af din
frälserman, Som seger öfver döden vann. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
