Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 KAPITLET. Om allmänt skriftermål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
v. 4. Och samma bön jag bedja vill
I all min tid med alla, Som dig i kärlek
höra till Och dig i tro åkalla. De se din
nåd hvar morgon ny, De hafva frid, när
stormar gny Och olycksböljor svalla.
v. 5. O Gud, hur ljuflig är den tröst,
Som du mig låter smaka! Hur sällt att
lyssna till din röst Och världens lust försaka!
Du säger: »Vandra på min stig, så skall min
hand ledsaga dig, Mitt öga på dig vaka»!
v. 6. För lasten äro många kval Och
många synder satta; Men Herren skall de
trognas tal Med evig nåd omfatta. I fromma,
höjer glädjens ljud Och lärer, under lof till
Gud, Att rätt er sällhet skatta!
213: 1. Jesus är min vän, den bäste,
Hvilkens like aldrig är; Skall då jag så
med de fleste Öfvergifva honom här? Ingen
skall mig kunna skilja Ifrån den mig har
så kär; En skall varå bägges vilja Alltid här
och evigt där.
v. 2. Han har döden för mig lidit,
Ingen skall fördöma mig; Hos sin Fader för
mig bedit, Det mig gagnar eviglig. Ho är
då, som vill förklaga Den han själf utkorat
har? Ho vill ifrån honom draga Den han
har i sitt försvar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
