Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10 KAPITLET. Om jordfästning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 5 KAPITLET
v. 11. Omhägna med nattliga friden
Den trötta, o graf, i din gömma! När natten
en gång är förliden, Skall Herren sin afbild
ej glömma.
v. 12. När jordenes grundvalar bäfva
Och himlabasunen har dönat, Skall Herren
sitt lån återkräfva, Förädladt och nytt och
förskönadt.
499: 1. En gång dö — och sedan
domen — Är oss allom förelagdt. När vår
kropp till jord är kommen, Blir dock
själen än vid makt: Hon för domen måste då
Ställas att det utslag få, Som en helig Grud
skall fälla, Och som skall för evigt gälla.
v. 2i . Herre, för din helga vrede Bäfvar
himmel, bäfvar jord. Jag mig då i tid
be-rede, Gifve akt på Jesu ord! Här är lif och
här är död, Himmelsk glädje, evig nöd: Välj,
min själ, ack, välj det basta, Där du trygg
ditt hopp kan fästa!
v. 3. Ej har Grud oss här i världen
Skapat till fåfänglighet, Ej att blindvis följa
flärden, Sofvas in i yppighet: Nej, att lyda
Herrens lag, Ghidi tjäna natt och dag
Kärleksfullt och fridsamt lefva Och till himlen
alltid sträfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
