Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 202. Kom och värm mig! - 203. Säg det du! - 204. Sjung ändå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
202. Kom och värm mig!
1. Kom och värm mitt kalla hjärta,
Du, som brinner för mitt väl;
Skingra otro, nöd och smärta,
Tolka ordet för min själ!
Kör: Kom och tala om din kärlek;
Annat kan ej värma mig.
Du, som burit har min smälek,
Minn mig om din smärtostig!
Öppna källorna och såren,
Där min själ har ljuvlig hamn!
Du, som gav ditt liv för fåren,
Slut ock mig uti din famn !
Låt mig korsets kraft få känna,
Giv mitt svaga hjärta ro;
När mig syndakvalen bränna,
Liva då mitt hopp, min tro !
4. Värm mig med din rena
Var i frestelsen mitt stöd!
"Du i mig!" — då kan jag våga
Kampen emot synd och död.
K. G. S.
203. Säg det du!
t. Säg det du, som ser och känner
Andens djupa fattigdom,
Säg mig då, när synden bränner,
Att du för min frälsning kom!
Kör: Säg det du, ja, säg det åter,
När det skymmer på min stig,
Att du all min synd förlåter
Och i blodet renar mig!
2,, Säg det du, säg till mitt hjärta,
När jag stundom fridlös går,
Säg mig, att du bar min smärta,
När du fick de djupa sår!
3. Säg det du, när känslan viker,
När på bön ej kommit svar,
Säg mig, att du aldrig sviker,
Fast jag mycket syndat har!
4. Säg det du, när ögat brister
Uti dödens kalla flod,
Säg mig, att jag då ej mister,
Kening i ditt dyra blod!
5. Säg det du vid övergången,
Att jag är för evigt din!
Säg mig sist vid änglasången:
Gå i Herrens glädje in!
K. G.
204. Sjung ändå!
Kan du ej a-v glädje sjunga,
Tona likväl på en sång!
Sången lättar bördor tunga.
Skingrar sorgen mången gång.
Kör: Sjung om Jesus och hans smärta,
Om hans kors och bittra död,
Hur han bär dig på sitt hjärta —
Sjung om vännen vit och rödS
2. Sjung, när ökensanden bränner
Och när känslan domnat av,
När du ingen svalka känner — -
Sjung då ned din sorg i grav!
3. Sjung, när molnet ofta döljer
Solen på din stig så brant,
Och en glimt med sången följer,
Som ger molnet silverkant.
Sjung, när sångens tärnor tystnat
Och du hör ej minsta ljud!
Kanske, cär de länge lyssnat,
De med dig då lova Gud.
K. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
