Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 107. Naturens morgonbön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
/’ V K K .
*• -5- #• u u r f
Smek - te ömt
Fjä - ril’n i
"Ku - ku,
Kung -en
du
T)å
EPI
sin lil - - la
sin dräkt så
det var så
sitt run - - da
hälft
skön
gott;
tak
I sin
Ska - pa •
Her - ren
Hör - - de
h h -is r> i
-t- H 1 h ]/
V ’ I
kär - leks - - y - - ra.
ren gjort far -. dig.
skall dig lö - na."
bäc - ken sjung - a.
éé
h V
5. Blyg linnéa på sitt vis
Lät sin slöja falla,
Gav sin doft till Herrens pris,
Bad för syskon alla.
Sippan viskade till Gud:
"Jag dig ock vill prisa".
Väpplingen stod redan brud,
Bad att få sig visa.
6. Nattviolen visste om
Vad två hjärtan hyste,
Såg, när daggens pärla kom
Och hur masken lyste.
Vivan, som av solens kyss
Vaknat ur sin dvala,
Drömde om små barnen nyss,
Vill om Herren tala.
7. Skapelsen med harmoni
Slog ackord kring ängen,
Bergets eko ljöd däri
Och tog om refrängen.
Hjärtat ville gira ljud;
Stämde så min luta;
"Gott det är att tacka Gud,
Och jag kan ej sluta".
K. G. S.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
