Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 144. Lilla Molnet - 145. Om jag ej ägde Jesus... - 252. Vilostaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
_| „^ /Tv rit
nöd. Han styrker dig, Han är din häl - sa. Vi fruk-ta då för ök-nens glöd?
Ut - - i den lju-sa, säl - la fri -den Du skall hans ledning rätt för- stå.
nöd, Men e - vig fröjd i-bland den ska-ra, Som då är skild från synd och död.
i, Som bris-ter för ett: e - vigt va -ra; Det går så snart, så snart för - bi.
*• - h - h - h J J" f J" J ^ ^ ^ ^ J N ’
•9’fe — t & — — »-t-**— 1 * — — #-: :ff==Z0-=Z0.-=zf. —fi-p $izz Jzzzr:
h h
(K. G. S.)
U V
145. Om jag ej ägde Jesus
tänk, om jag ej ägde Jesus,
Vem skulle jag väl hava då,
Som kunde mig i allt hugsvala,
1 nödens stund min sak förstå?
Men har jag blott min dyre Jesus,
Då har jag tröst, då har jag frid;
Min hjälp han är, evad som händer,
Mitt ljus i klar och mulen tid.
O tänk, om jag ej ägde Jesus,
Vem skulle jag väl hava då,
Som kunde tidens vågor stilla
Och tysta stormen likaså?
Men har jag blott min dyre Jesus,
Som ser min fara varje stund,
Då har jag frid, då har jag vila;
Han är min säkra ankargrund.
3. O tänk, om jag ej ägde Jesus,
Vem skulle jag väl hava då,
När ofta sjukdom kroppen hotar
Och sorg och smärta tränga på?
Men har jag blott min dyre Jesus,
Som helår mig till kropp och själ,
Då slipper jag att ängslig vara,
Det går i allt så väl, så väl.
4. O tänk, om jag ej ägde Jesus,
Vem skulle jag väl hava då,
När jag en gång skall möta döden
Och över kalla floden gå?
Men har jag blott min dyre Jesus,
Som döden för mig dödat har,
Han renar mig så väl i blodet,
Och lycklig hem till Gud jag far.
K. G. S.
252. Vilostaden.
I Lammets sår jag vila finner,
Då anden söker efter ro.
När lagens krav i hjärtat brinner,
I såren har min själ sitt bo.
Här får den trötte ro och vila
För allt, som störer själens frid.
Till Lammets sår envar får ila
Och finna tröst i nöd och strid.
Min vilostad jag har i såren;
Ej någon synd mig skada kan.
Här är så ljuvt, här torkas tåren;
Den trötte här sin vila fann,
Här får den trötte ro o. s. v.
O, Sköna viloplats i livet
Såväl som uti dödens stund!
Igenom tron det är mig givet
Att vila trygg på blodets grund.
Här får den trötte ro o. s. v.
Här har jag allt vad jag behöver
I livets strid, till kropp och själ;
Och arvet, det blir ändå över —
I Lammets sår jag mår så väl.
Här får den trötte ro o._ s. v.
K. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
