Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 231. Tro litet mer! - 232. Genom stormen - 233. Vreda vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Varför ej tro litet mer på Gud?
Månne han tro skall finna,
Finna hos dig, som han tog till brud,
Troslampan härligt brinna?
K. G. S,
232. Genom stormen.
Kommer jag över till land en gång,
Skall jag min Herre prisa,
Tacka för hjälp uti faror mång’,
Den han mig täckts bevisa.
Kör: Väl må du storma, upprörda sjö!
En är, som makten äger.
Våg, du må gärna din fradga strö!
"Stilla!" snart Herren sä^er.
2. Bräcklig är båten och vinden hård,
Stänket går stundom över.
Herren, som har om de sina vård,
Vet, vad envar behöver.
3. Se, ifrån stranden, där fyren står,
Glimtar det ej så sällan.
Och över djupen det hemåt går;
Blott några knop emellan.
Där bortom vågen mitt hem jag har,
Glänser likt soluppgången.
Livsfloden glimmar så underbar,
Viskar om nya sången.
K. G. S.
233. Vreda vågor.
Lägg dig till vila, du stolta våg,
Tro ej, du makten äger.
Har du väl glömt att en gång du såg
Honom, som "stilla!" säger?
Kör: Ser du ej klippans urgamla fot?
Vågar du mot den svalla „
Båtar det längre att med ditt hot
Dig såsom hjälte kalla?
3.
Dör du ej förr, så, jag vet, en gång,
När du till klippan hinner,
Då skall den tystna, din vreda sång
Då, när din grav du finner.
Söker du hindra mig på min stråt,
Borde du mödan spara.
Där, invid klippan vi skiljas åt;
Då kan jag tryggad vara.
Lägg dig till ro, då du ej kan nå
Dem, som på klippan bygga.
Klippan är Kristus; den skall bestå.
Vi äro evigt trygga!
K. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
