Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bänken,» svarade Lars och fick ett leende i ena
mungipan.
»Nog var de roliga, alltid, men du skulle inte
gjort det ändå! Och så grisen, som du ritade på ena
vagnsdörren! Hvad skulle det tjäna till?»
»Jag hade inte nå’ anna’ te’ rita på,» förklarade
Lars trovärdigt, »och det va’ ju bara me’ krita, så
kusken kunne tvätta hortet.»
»Men det var orätt i alla fall. Och vore du inte
så bra häst, så skulle jag inte bry mig om dig.»
»Bara inte fröken blir ond, så ska’ jag springa
efter’o och be’n om förlåtelse,» sade Lars ångerfullt,
sedan sinnet hade lagt sig.
»Det är så dags, det. Nu är han för längesedan
oppe,» förklarade Signe gammalförståndigt. »Det är
bäst att du springer och gömmer dig, så går jag opp
och ber mamma, att hon lägger sig ut för dig.»
Därmed sprang Signe uppåt hufvudbyggnaden,
och Lars stod kvar och såg efter henne, till dess hon
försvann mellan trädgrupperna. Hon var bra söt
och rar, tyckte han, och han ville gärna vara hennes
häst hela lifvet igenom ; men Otto kunde han inte
tåla, därför att han alltid visade sig så stursk och sä
karaktig inför lekkamraten. Och det där, att han
skällde honom för barfota-lasse, det!
Sedan han stått och funderat en stund, gjorde
han det vanliga kastet pa hufvudet och mumlade för
sig själf :
»Blir di för svåra, sa rymmer jag min väg, jag!
Jag ska’ visa dom, att jag inte är ledsen.»
Och därmed satte lian af i full fart uppför par-
ken och bortåt andra sidan, där statbyggningen var
belägen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
