Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bief Otto ond på oss båda två och ville först flyga
på och slå mig.»
»Det är inte sant,» skrek Otto och rusade upp
från soffan, »det var han som flög på mig.»
»Jaha, sen du kallat honom för barfota-lasse, ja.»
»Nå, ser du där, Fabian,» inföll nu öfverstinnan,
»jag kunde väl tro, att . . . och det var mycket illa
gjordt af Otto, att inte tala sanning.»
»Joho, det var som jag säger,» upprepade Otto
envist, »det var han ...»
»Nehej, det vår du, var det,» fortfor Signe med
bestämd ton, i det hon kom fram och ställde sig
bredvid modern; »och sen blef han så ledsen och ville
be Otto om förlåtelse, men då hade han redan sprun-
git sin väg.»
»Hvem svarar mig för, att inte Signe är den som
narras?» sade öfversten förargad, »hon vill naturligtvis
rädda honom från ett välförtjänt kok stryk, den där
tjufpojkeii, som gör tjänst som hennes häst, men
smörj skall han ha, det kan han gläda sig åt. Men
där ser du nu följden af din ömsinthet för statar-
packet,» fortfor han, vändande sig till öfverstinnan,
»och din demokratiska idé, gudbevars, att våra barn
ska’ vara kamrater med deras ungar.»
»Ja, men snälla Fabian, de äro ju människor sa
väl som vi, och här finns ju inte några andra barn
att leka med.»
»Signe narras inte, pappa. Signe talar sanning,»
sade den lilla flickan och såg på fadern med sina
stora, ärliga ögon, medan modern klappade henne på
hufvudet och sedan slöt henne intill sig, sägande
helt tyst:
»Pappa tror dig, Signe lilla, och Otto ångrar nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
