Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonen, sonen som hade hennes felsteg att tacka för
lifvet, hennes kärleks och hennes ungdomliga lyckas
barn. Och för hvar gång han skickades efter för att
leka med öfverstens barn, sken hon upp, som om hen-
nes egen förlorade ungdom vändt tillbaka, och hon
kände sig stolt öfver att vara hans mor, och hon
började hysa obestämda, men just därför så mycket
kärare förhoppningar på, att han skulle bli något
stort, att han skulle brås på sin far.
När därför Lars efter den så våldsamt slutade
leken kom nedspringande till stattorparbyggningen och
kilade in genom farstudörren som en skrämd katt
med hundarna i hälarne på sig och andlös rusade
in i det smutsiga, oordnade rummet, där modern
stod vid spiseln och rörde i en vällinggryta, ropade
hon förskräckt, då hon fick syn på hans blossande
och svettiga ansikte:
»Hvad ä’ det me’ dej Lars? Hva’ ä’ de du
springer så omänskligt för?»
»Jag har lagt Otto på ögat, och nu ä’ det allt
så godt att jag ger mej åf, mor,» ropade Lars pus-
tande och tittade sig om mot dörren, som om någon
varit efter honom.
»Hvad i herrans namn säger du, gosse? Har du
slagit unga herrn?»
»Ja det har jag,» svarade Lars utan tvekan,
»för han skällde mej för barfota-lasse »
»Då ä’ vi väl evigt olyckliga,» ropade modern
utom sig, »och öftersten slår dig väl fördärfvad, han
som a så ilsken, när han sätter te.»
»Får jag därför andra jackan och skorna, mor,
så ger jag mej åf, innan di får tag i mej,» fortfor
Lars och ville fram till en gammal, sned byrå, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
