Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fabian! Fabian! Är det sådana lärdomar du
skall ge din son? Hvad blir det för en framtid du
på det sättet skaffar honom?»
»Sörj du inte för det. Det svarar jag för. Öfver-
ste von Verners son får inte bli någon mes— det är
alldeles nog att du uppfostrar flickungen till en senti
mental gås. Men à la bonheur. För att göra dig till
viljes, kan vi ju fråga Otto. Tycker hån det är roligt
att ligga med ett blått öga, och vill han be’ för ho-
nom, så kan han ju få slippa med ett par örfilar
i stället.»
I glädje öfver ett sådant medgifvande omfamnade
öfverstinnan sin stränge herre och man, och skyndade
före honom in i Ottos rum, där denne låg med bly-
vattenskompress öfver ögat och gjorde våldsamma an-
strängningar för att rycka lös sin ena hand ur feignes
bägge, där hon låg på knä framför soffan och grät
och bad för sin raska häst, som hon tyckte så myc-
ket om.
»Söta, snälla Otto,» bad hon snyftande, »om du
bara säger ett ord åt pappa, så slipper han stryk.
Du ska’ få alla mina vackra dockor och böcker, som
jag fick på min födelsedag, om du bara lofvar mig. •.»
»Nej det gör jag inte,» svarade brodern envist,
»han har klått mig och därför kan han gärna få känna
på själf, hur det smakar.»
»Ja men när du blir bra i ögat, så kan du ju
slå honom igen, för då kan han åtminstone för-
svara sig.»
»Tack’ ska du ha. Och kanske ge mej ett blått
öga till? Nej du, så dum ä’ jag inte.»
»Men om han ber dig om förlåtelse — och jag
med — jag ska gärna säga: söta, goda Otto, förlåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
