- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
39

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39
släpade sig fram och var nära att falla på knä, när
hon böjde sig ner att få fatt i kanten på öfverstin-
nans klädning, som hon ville kyssa, »låt dem inte slå
gossen fördärfvad för mig. Han har burit sej illa åt,
det vet jag nog, och han vill gärna be’ unga nådig
herrn om förlåtelse, bara han ...»
»Ja, det vill jag visst det, fast han skällde mej
för barfota-lasse, » tilläde Lars och såg sä trovärdigt
och varmt på öfverstinnan, att hon kände sitt hjärta
vekna ännu mera.
»Gå nu in i köket och vänta där,» sade hon vän-
ligt till hustrun, »så kommer Lars in med mig till
öfversten, och om han ber riktigt vackert, så slipper
han nog med en förmaning att nästa gång inte vara
så snarsticken. »
»Gu’ välsigna nådig öfverstinnan,» ropade stat-
hustrun och kysste hennes händer, innan hon kunde
hindra det, och när öfverstinnan öppnade dörren till
förstugan, slog hon armen om gossen, kysste honom
och snyftade:
»Nu är det ingen fara me’ dej, Lars, när nådig
öfverstinnan lägger sig ut för dej,» och med djupa
nigningar drog hon sig tillbaka genom dörren, medan
öfverstinnan lämnade barnen kvar därute och gick
tillbaka in till sin herre, och man, som under tiden
svärjande mätte rummet med stora, häftiga steg.
»Be’ nu riktigt vackert när du kommer in,» hvi-
skade Signe till Lars, så fort de blifvit ensamma i
tamburen. ,
»Ja då, hvad jag det ska’,» hviskade han till-
baka, »men för resten kan di gärna få slå mig —
och han kan få skälla på mig, så mycket han vill —-
för lilla frökens skull.»
»Nej, de få inte slå dig, för det var mitt fel,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free