Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
ropade flickan, och med barnets lyckliga glömska af
all ståndsskillnad slog hon sina små armar om gos-
sens hals, »om de vill slå dig, så springer jag emellan.»
»Nej, si det får då lilla fröken inte, men det här
glömmer jag aldrig, och när jag blir stor, ska’ lilla
fröken ha’ igen’et.»
»Nå, hvad är det hon vill, det där stycket?» frå-
gade öfversten hånfullt, när hans hustru koin in i
rummet igen, »du har väl sagt henne, att jag inte vill
ha’ med henne att göra, — att jag ...»
»Jag har skickat bort henne ut i köket,» svarade
öfverstinna lugnt, fast litet darrande pä rösten, »och
jag har lofvat henne ...»
»Det var rätt, Constance,» ropade öfversten med
samma ton som förut, »du har naturligtvis lofvat
henne, att pojken skulle slippa undan?»
»Ja, det har jag.»
»Nå, det kunde jag väl tro. Men jag har lofvat,
att han skall ha’ smörj — och nu beror det på hvil-
ketdera löftet som är starkare, ditt eller mitt.»
»Fabian, jag hoppas . . .»
»Hoppas du, bäst du behagar. Men när jag lof-
vat en sak, så håller jag den •— det torde du kanske
veta. Emellertid var det förbannadt bra, att du
skickade bort käringen. Nu skall saken snart vara
expedierad.»
Därmed rusade öfversten ut i tamburen, fick där
se Signe, som ännu höll sina armar om torparpojkens
hals, och itnnu mera ursinnig vid denna oväntade an-
blick, uppgaf han ett rytande af vrede, fattade tag i
Lars med ett våldsamt grepp om hans handled och
rusade bort med honom genom förstugan och ut på
gården.
öfverstinnan skyndade efter honom och ville ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
