- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
54

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54
frökna igen,» sade Lars, som inte tyckte sig kunna
lofva något bättre.
Och så skildes de åt, sedan den vänliga öfver-
stinnan klappat honom på hufvudet och önskat honom
lycka samt uppmanat honom att alltid vara lydig
och snäll och att aldrig slå någon mera.
»Nej då, åtminstone aldri’ på ögona,» försäkrade
Lars och följde modern hem på en gång lycklig och
bedröfvad. Lycklig öfver att fa komma ut i världen
och få lära sig rita; — bedröfvad öfver att nödgas
skiljas från »lilla frökna» — en af de fa ljusa punk-
terna i hans tämligen glädjelösa barndomslif.
Och när morgondagen kom och han fick lämna
det torftiga, fridlösa hemmet, där hans barnsliga känsla
sade honom, att han var ett störande element, och
där misshälligheterna emellan man och hustru växte
till allt större och råare utbrott, tyckte han nog att
det var synd om modern, som skulle vara kvar. När
hon därför klädt på honom till affärden och gråtande
slog sina armar om honom till afsked, försökte han
hålla sig rak och sade, i det han klappade henne på
den magra och håliga kinden:
»Gråt inte mor, när jag blir stor och utlärd så
kommer jag och hämtar bort dej från far, och ä han
då inte snäll mot dig, så får han aldri’ se oss mera.»
»Gu’ ,nå mej, kära barn, jag får fäll aldri’ si dej
mer — men skräp me’ mej. Jag får fäll dras met,
som jag har ct och som jag ställt mej, bara du blir
en karl och det går dej väl på jorden. Tappa inte
femriksdalern som öfverstinnan — gu’ signe henne 1
— gaf dig, och när ni kommer fram dit där du ska’
vara, så skrit te’ mej. så jag får veta hur du haret.»
»Ja inor — men hvar ä’ lilla Olle? — jag ville
så gärna ta adjö utåf lilla Olle.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free