Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Ja, riet kan ni vara säkra på,» inföll rystmästa-
ren och sträckte på sig där lian satt, »det är gene-
ralskan, som är i behof af en badkur, och inte dottern.»
»Jaså, ryttmästaren känner dem?» frågade kriti-
kern ifrigt, »nå då kan man få veta —»
»Om hon är à prendre,» supplerade konsuln och
sträckte sig nyfiket fram öfver bordet.
»Det heror på, hur man tar det 1 A prendre är ju
allting, bara man förstår sig på att fånga det,» sva-
rade ryttmästaren öfverlägset.
»Och det skall man naturligtvis vara militär till,»
inföll häradshöfdingen och tittade i sitt likörglas, all-
deles som han menat ingenting med hela sarkasmen.
»Ja, inte tror jag damerna tycka om, att man
läser lagen för dem,» skrattade konsuln.
»Jag tror knappt de ha’ större smak för res-
contran eller växlar på sikt,» fortfor juristen, »men
hvad fan är det åt vår blifvande professor? Se bara,
så han sitter och stirrar.»
»Hur är det, Skog? Sitter du och komponerar en
ny tafla?» frågade kritikern, i det han slog den unge
artisten på axeln.
Denne vaknade upp som ur en dröm eller hastigt
påkommen slummer. Dragen, som hade slappnat under
inflytandet af den dvala, som vinerna och punschen
åstadkommit, lifvades af en momentant återvändande
sinnesnärvaro, och i det han vände sig mot den i
stolen bakåtlutade ryttmästaren, frågade han med lik-
giltig ton, men med lätt skälfvande läppar:
»Ryttmästaren nämnde ett namn nyss — som —
som jag tyckte mig ha’ hört förut — och jag skulle
bra gärna — men kanske jag hörde galet — kanske
det inte var —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
