Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill, därför att du målat en tafla som väckt litet
uppseende? Seså, trefliga professorsämne, var nu glad
och bär dig åt som folk, så gå vi fram och hälsa på
feta gumman och de vackra flickorna. För inte sant,
du — de ä’ vackra, isynnerhet den äldsta — och
pengar har de som gräs .— kom du, så ska’ vi lägga
an på dem.»
»Tror du inte, att jag känner dem? Den äldsta
har tagit lektioner för mig — hon skulle måla, gud-
bevars, men duger ingenting till.»
»Åh fanken! Ja det är mycket möjligt — men
vacker är hon, du. Och en sådan figur se’n ! Det vore
en modell du.»
»Hur kan du veta, om jag inte målat henne i
stället för att lära henne måla?»
»Nej har du?
»Jag säger inte, att jag har, men jag bara frågar:
hur kan du veta, att jag inte har det?»
»Lustigkurre där. Det är middagen, som talar
ur dig, men det är detsamma. Kom så gå vi fram
och språka med dem.
»Nej säger jag. Jag vill inte. Se där kommer
han tillbaks igen, den där — men livad ser jag? Hvem
är det som — som —»
Och han mglade tillbaka så häftigt, att konsuln
släppte hans arm och hviskade, i det han såg ut åt
salongen :
»Det är den vackra flickan — det är hans syster,
efter hvad Zidell sade. För sju tusan, livad hon
är grann!»
»Hon — hon,» mumlade den unge artisten och
svängde sig hastigt in i vrån mellan verandaväggen
och bordet, »och jag — nej, nej, jag måste bort
härifrån — jag måste ut — ut i det fria.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
