- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
79

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79
en bortilande ångare drog ett snedt, sakta förtonande band
mellan horisonten och vattnet. Några måsar seglade
högt uppe i luften, så högt att den nyss sjunkna solen
färgade deras hvita underkroppar med en skär an-
strykning, mot hvilken de mörka vingpennorna bröto
af som en nyckfull chattering af den kommande nat-
ten, hvilken redan bredde ut sina skuggor öfver de
vågiga bergkonturerna i öster. En och annan sten-
skvätta hoppade med vippande vingar och stjärt och
med vaksamt spejande hufvud upp och ner bland
stenarne, och nere vid stranden hördes på långt håll
strandpiparens långdragna kvitter, snarlikt ett skratt
som slutar med en snyftning.
Här i ensamheten kastade han sig ner på en
stenhäll, slängde den tillbucklade hatten ifrån sig och
lät den friska aftonvinden leka med det yfviga håret,
medan han sökte reda sina förvirrade och upphetsade
tankar, påverkade som de voro af de uppståndna
minnena från det förflutna.
Han knöt händerna i maktlös förbittring, då han
kände, hur ruset omtöcknade hans hjärna, och han
erfor inom sig denna djupa leda för sig själf, som är
det återvändande förnuftets första kännetecken, sedan
man förnedrat sig genom att tanklöst försänka sig i
ett tillstånd, som’ skulle kunna kallas ett själfvaldt
vansinne.
Och sådan var han, då han återsåg henne, det
rena, afgudade minnet från hans barndom. Sådan var
han, han som inom sig lofvat, att han skulle bli något
stort och återgälda henne den barnsliga hängifvenhet
hon visat honom, torparsonen, den fattige, utskällde
pojken med de bara fotterna och med straffpiskan
öfver sitt hufvud. Var det väl underligt, att han
flydde, att han inte ville visa sig för henne sådan han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free