- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
96

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96
på kvällen? Hvad mig och min hustru beträffar, så
tror jag att vi få afstå från nöjet att — men jag
störde bestämdt?» „ 0, , ..
»Visst inte, jag ämnade just fraga herr fekog har
om en sak, som ni också känner från gammalt^ herr
hofpredikant! Om den där gossen hemma pa var
egendom, som, under min salig mans hfstid m
minns ju — ja, det är väl nu tio år sei1-9
»Jaså, den där vanartiga torparpojken? Ja, det
är sant, han hade ju också artistanlag.»
Det jäste i den unge artistens inre, dar han satt
och hörde den föraktfulla tonen hos denne andans
man, som han nu började tycka sig känna igen, och
han kunde inte hejda ett skarpt framkastadt:
»Kanske han roade sig med att rita af nagon
som kände igen sig?» , , . ...
Hofpredikanten studsade och kastade en hastig
blick på det trotsiga, ungdomliga ansiktet i soffan.
Han mindes hufvudet med bockhornen, och det var
med en stegrad skärpa i tonen som han svarade:
»Det var en elak tjufpojke, som gjorde det ena
skälmstycket efter det andra, och som salig generalen
en dag hade föresatt sig att tukta exemplariskt.»
Generalskan, som syntes smärtsamt berörd al
hofpredikantens ord, hvilka just.icke vittnade om na-
gon särdeles stor kristlig fördragsamhet och glömska,
återtog efter en kort, tämligen brydsam paus:
>-Jag vet, att man gjorde gossen orätt. Han var
visserligen obändig och illa uppfostrad, men det var
ingenting ondt hos honom, tvärtom. — Kmellertid
hoppas jag, att det gått honom val — och det skulle
i högsta grad glädja både mig och Signe »
»Bryr herrskapet sig verkligen om att ännu tanka
på den bortbytingen?» frågade prästen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free