Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket snopna, då denna helt ledigt fattade artistens
arm och sade:
»Herrarne få ursäkta, men herr Skog hade redan
bedt att få bjuda mig armen, när vi kom hit upp.
Vi få lof att tala om lektionerna i vinter.»
Xå, då får doktorn bli min dam,» förklarade
den melankoliske kritikern med komisk artighet och
bjöd den runde badläkaren armen, hviskande åt
honom, sedan de andra väl kommit ut i tamburen:
»Det är fan med de här artisterna. De ha’ nästan
lika mycket tur som löjtnanterna.»
»Jag skulle mycket missta’ mig, om inte det
där är en gammal bekantskap,» hviskade doktorn
tillbaka.
»Ah tusan, tror du det. Ja det är sant, han
har gifvit henne lektioner.»
Doktorn såg mycket mystisk ut, men sade ingen-
ting vidare, och när de komme ut i tamburen, sågo
de Lars Skog, som med förströdd min hängde den
lätta sommarkappan öfver axlame på Alma, medan
de andra redan voro på väg utför trappan. Den unga
flickan tycktes hafva sagt någonting skarpt eller spet-
sigt åt sin kavaljer, ty den spotskt uppkastade öiver-
läpperi och en kort rynka mellan ögonbrynen tydde
just inte på något dufvolynne, hur hastigt hon än
lyckades släta ut den, när de andra kommo, och det
leende, som aflöste munnens trotsiga uttryck, såg be-
tydligt tvunget ut.
»Nu tror jag visst, att det var hon, som hade
gifvit honom en lektion,» sade doktorn halfhögt, medan
de togo på sig sina öfverrockar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
