- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
110

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110
samma steg ner emot strandon, sedan de genm» ben-
nes hastigt påkomna listiga infall blifvit efter de
andra. Det var inte särdeles rikt med belysningen
pä den smala strandgatan, som förde frän societets-
salongen ocli ner till bryggan, och hon tryckte sig
helt ogeneradt intill honom, såg upp i hans till hälf-
ten bortvända ansikte och frågade halfhögt med ifrigt,
nästan bedjande uttryck :
»Hvarför har du inte kommit upp till oss? Hvar-
för undviker du mig så där? Du hade ju lofvat
mig att —»
»Jag har ingenting lofvat,» svarade han hastigt
och påskyndade sin gång — »jag har ju sagt, att det
här måste ha ett slut.»
»Och det tror du, att jag går in på?» frågade
hon och ryckte honom i armen, för att häjda hans
fart. »Nej, förr talar jag om alltsammans för mamma
— för min syster, ja för hela världen»
»Men tänk då på —»
»Jag tänker inte på någonting — jag bryr mig
inte om något. Förstår du då inte, att jag älskar dig,
och att jag vill att du skall älska mig tillbaka —
som förut — som då när — när jag i smvg satt för
din tafla. Det är mig du har att tacka för, att du
slog igenom, att du gjort lycka — och nu? Har jag
då blifvit ful sedan dess, har jag åldrats, har jag
förändrat mig så, att du inte längre kan hålla af mig,
som du gjorde då?»
Det låg en så passionerad ömhet i hennes ord,
och tonen, med hvilken hon sade dem, att hans lätt
rörliga blod började värmas på nytt, och det var en-
dast genom att göra våld på sig själf, som han
kunde svara:
»Jag var galen då, jag visste inte hvad jag sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free