- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
114

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skog stod ett ögonblick obeslutsam ; mou séduit
kastade hau eu blick utåt sundet, där just den andra
bäten gled förbi, och när ban i den såg den vackra
fröken v. Verner sittande bredvid ryttmästaren, som
artigt lutade sig framåt och med några ord aflookade
henne ett muntert skratt, fattade han hastigt sitt be-
slut, räckte sin hand åt Alma för att hjälpa henne
ner i båten, och sade sedan, vändande sig till löjt-
nanten, som rest sig upp och väntade på svar:
»Nej jag tackar! Jag föredrar att få stanna p;i
land! Sådana där sjöfärder roa mig inte.»
Och utan att vänta, till dess båten hunnit lägga
ut, skyndade han sig hastigt bort ifrån hron och för-
svann genom den höljande mängden af åskådare, som
samlat sig nere på strandgatan.
»Han är då inte mycket artig af sig, den där
herrn!» sade Otto och satte sig ner emellan de båda
flickorna. Becker; »han anser väl, att det inte behöfs,
efter som han påstås vara ett snille, gudbevars.»
»Det är inte alls därför!» utropade konsuln och
såg mycket viktig ut, »det har ett skäl, som är myc-
ket egendomligare. »
»Hvad då? Hvad då?» ropade de andra om
hvarandra och lutade sig nyfiket fram emot den ta-
lande, som riktigt tycktes svälla af viktighet, där han
satt bredvid den icke mindre viktiga hofrättsrådinnan
längst akterut, med en hel rad af kulörta lyktor öfver
och omkring sig, hvilka kastade ett rödt skimmer
öfver båda de frodiga gestalterna.
»Han fällde några ord efter middagen, när vi
händelsevis kommo att tala om herrskapet’ v. Verner,
och när jag lägger ihop dem med hvad jag sedan
hörde al generalskan där uppe i salongen, så förstår
jag mycket viil hvarför han var generad och inte ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free