Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
har ännu inte visat den för någon. Och den skall
bättre än allt annat bevisa er, att jag —»
Men fortsättningen uteblef, ty Signe hade redan
skyndat ifrån honom och ut till modern, som hon
mötte på halfva vägen i sällskap med Hörner, som
just ville aflägsna sig nu och med framräckt hand
kom för att taga farväl af den unga flickan.
»Nej, herr professor. Nu får ni visst inte gå,»
ropade Signe glad och upplifvad, »herr Skog vill visa
oss den nya taflan, som kom nyss. Vi äro de första,
som få se den.»
»Nå ja, det anbudet var verkligen lockande,» ut-
brast Hörner och slog Lars på axeln, »är det också
en västkuststudie?»
»Nej, den är från fastlandet,» svarade denne och
tilläde, i det han bugade sig för generalskan, »får jag
bedja fru generalskan stiga dit in och se på den?»
Generalskan såg sig omkring, och när hon öfver-
tygat sig om, att de voro ensamma i rummet, räckte
hon handen åt den unge mannen och sade med ett
varmt, vänligt leende:
»Fru generalskan går inte med dit in, men kan-
ske den gamla tanten, om Lars ber henne vackert.»
Signe såg häpen och tviflande på modern, men
Lars skyndade fram till henne, fattade hennes bägge
händer och kysste dem lifiigt, i det han fram-
stammade :
»O tack, tack. Men är det väl möjligt, är det
tänkbart att jag, att torparpojken ■—»
»Torparpojken finns ju inte mera,» inföll gene-
ralskan med samma leende som förut, »och jag tror
vi hafva alla möjliga skäl att vara stolta öfver arti-
sten. Eller hur Signe? Du har nog ingenting emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
