- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
174

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174
hade i raska, slående drag målat den dystra situatio-
nen. Där stodo de lifslefvande, den stränge öfversten
med sin befallande min och sitt af vrede uppdrifna
ansikte, den rödbrusige kusken med piskan höjd öf-
ver hufvudet på den darrande pojken, kring hvars
magra arm den råe tjänarens stora hand fattat sitt
järnhårda grepp och slutligen den lilla ljuslockiga
flickan, som ryckt sig lös från den förskräckta modern,
och som just rusade fram så att man såg att pisk-
slaget måste drabba henne; — de på afstånd fram-
skymtande hufvudena af de på en gång nyfikna och
förfärade barnen och drängarne — och hela denna
lätt begripliga scen omgjuten af en strålande sommar-
sol, som kastade hela knippen af skarpa reflexer öfver
gårdsplanen och byggnaderna, samt de på afstånd
synliga fälten och skogsranden som afslutade land-
skapet.
»Mästerligt, duktigt, ja rent af präktigt, du Lars,»
ropade Hörner, glömsk af allt annat än den måleri-
ska effekten, »där har du gjort ett bra grepp — ja,
om inte rent af ett mästerstycke både i gruppering
och färg.»
»Förfärligt, afskyvärdt,» hviskade generalskan till
Signe, i det hon rätade upp sig ur sin vacklande
ställning och ville draga dottern med sig till dörren,
»om jag hade vetat — om jag hade kunnat ana —»
»Men mamma — mamma — hvad menar du?»
frågade Signe, som icke kunda förstå moderns upp-
rörda utrop, förtjust som hon själf var att den unge
artisten mindes så väl, »ser du då inte — han har
inte glömt —»
»Förstår då inte du, att om denna tafla ställes ut
offentligt, så fästes en skamfläck på din fars minne
— ja, på hela vår familj.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free