Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
dörren, öppnades den hastigt utifrån, och Hörner in-
trädde i rummet.
»Hvad nu? Ämnar du gå ut?» frågade han
den förvånade Lars, som tog ett steg tillbaka in i
rummet.
»Ja, det är någonting angeläget, som — som»
»Så angeläget är dét väl ändå inte, att du inte
kan höra på hvad din gamle lärare har att säga dig. »
»Hvad skulle det då vara?»
»Du ber mig inte sitta ner en gång? Men det
får du förlåta, att jag gör ändå, ty det var ena satans
trappor du har.»
Och han slog sig ner vid bordet, medan Lars
med tämligen missnöjd min tog hatten af sig och
stannade framför honom, väntande på hvad han skulle
säga. Men det föreföll, som om Hörner letade efter
ord, eller som han inte rätt visste, hur han skulle
börja. Under tiden föll hans blick på skissen, han
tog upp den och höll den framför sig på en armslängd,
nickade gillande och utbrast:
»En präktig kvinnofigur, det där. Är den där
skissen utaf dig?»
»Ja,» svarade Lars vårdslöst, »det är studien till
min Cleopatra.»
»Jaså — ja den har jag hört talas om.»
Han såg en stund tyst på skissen och fortfor
sedan med en viss klang af ironi i tonen :
»För tusan, du har tillgång till fina modeller,
du. Det där är ingen yrkesmodell, det syns.»
»Det kan väl hända,» svarade Lars med ett öf-
vermodigt kast på hufvudet, »men det var väl inte
det som professorn kom för att tala med mig om?»
»Fy tusan, pojke. Kallar du mig för professor?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
