Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
ville bättra på den litet, sä skulle bestämdt ingen
kunna se, att den varit sönderskuren! Nä ja, jag
får se hur de bemöta mig i dag —• därpå får det
bero! Känner jag mig hemmastadd där, då slopar
jag den på allvar — annars!»
Han tog fatt i en duk på ett af borden inne i
sitt sofrum, kastade den öfver taflan, satte hatten på
sig, tände en cigarr och gick, smågnolande på en
gammal visa, som föll honom i minnet.
Nedkommen på gatan mötte han Rahm, sonr kom
emot honom med andan i halsen.
»■Tag är just på väg upp till dig,» ropade denne
redan pä långt håll, »jag måste ovillkorligen —»
»Då får du allt vända om igen,» sade Lars
skrattande, »jag har inte tid. Jag skall bort på
middag.»
»Är det sant, hvad jag fått höra?»
»Det beror på hvacl du har hört, min gubbe.»
»Att du skurit sönder din nya tafia,» ropade
Rahm och fattade honom i armen, »har du verkligen
kunnat vara nog galen att begå ett sådant atten-
tat mot konsten, mot allmänheten, mot dig själf,
mot —»
»Mota mig inte längre nu. Jag har brådtom.
Föl.j med mig i ställetj » sade Lars skrattande och
svängde om honom, tog honom under armen och fort-
for med karrikerad högtidlighet; »ja du, jag har be-
gått det där fasliga attentatet emot konsten, mot all-
mänheten, mot mig, mot —»
»Men hvarför har du skurit sönder den?»
»Därför att det roade mig. Taflan var min —
duken var betald, kilramen likaså, färgerna dess^
likes — och jag ville väl veta, hvem det egentligen
skulle angå?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
