Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
»Visst är det mitt allvar.»
Och handslaget växlades nu kraftigt och samti-
digt, och därpå drog Otto honom fram med sig mot
dörren till de inre rummen, i det han fortsatte med
samma muntra sätt som förut:
»Kom nu så gå vi in till mamma och Signe,
som lära ha’ ställt till en förbaskad historia däruppe,
hörde jag. Men det var då ocksä tusan, att du skulle
vara så rask i vändningarna med knifven. Jag skulle
bra gärna ha velat sett den där taflan jag också. Signe
påstår, att den var alldeles öfverdådig — och pro-
fessorn därinne —»
»Är Hörner här?»
»Ja visst, och han säger detsamma. I alla fall
var det förbaskadt ledsamt, att du skar sönder —
och mamma är också mycket ledsen öfver det — se
hon håller alldeles vådligt på gubben, förstår du —
fast han nog hade sina små sidor förstås. Nå, inte
är jag i alla fall den, som skall klandra honom, ty
mig var han ju alltid hygglig emot, och det var
inte något ondt med honom, fast han var häftig
som en raket — du förstår, militär utaf ganda stam-
men — de voro inte läsare den tiden, inte.»
»Är det några flera främmande?» frågade Lars
helt obesväradt, när de kommo fram till dörren, ty
han tyckte nu, att han gärna kunde besvara pratet
med att visa sig litet hemmastadd.
»Nej, inte till middagen. Mamma tyckte att vi
borde vara en famille — och både professorn och
dig kan man ju godt anse höra till familjen — men
i kväll kommer det några flera och —-»
Dörren öppnades i detsamma, och generalskan
syntes på tröskeln.
»Här lin’ vi honom, mamma,» ropade Otto och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
