Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - VIII - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
för den, det kan jag försäkra Lars om. Och att ni
konstnärer äro ifriga, det förstå vi så väl.»
»Men nu*tror jag vi öfvergå till något som ligger
oss närmare,» började generalskan, i det hon höjde
sitt glas, »och det är att säga vår unge konstnär här,
hur glada jag och mina barn äro att se honom här
hos oss och att finna det gamla vänskapsbandet
emellan oss förnyadt. Måtte Lars alltid komma ihåg
att han har ett hem här, ett hem, där han är gärna
sedd och där man gläder sig åt hans framgångar.»
»Bara han inte målar saker, som stöta på pa-
trull,» tänkte Hörner inom sig, men låtsade om in-
genting och klingade med Lars liksom med de andra.
Den unge artisten svarade med några helt korta
ord, framförda utan alla anspråk, men också utan
någon förlägenhet, och när det var gjordt, höjde Otto
sitt glas och ropade:
»Och nu bekräftar vi den nya brorskålen och
komma öfverens orn, att allt det gamla är glömdt.»
»Inte allt,» svarade Lars med en blick på Signe,
som helt gladt svarade:
»Det vill jag hoppas. Och dä får jag klinga
med, så att alla tre lekkamraterna äro tillsammans.»
Snart steg man upp från bordet, och nu var det
Lars som bjöd Signe armen och förde henne in i sa-
longen, där kaffet serverades.
IX.
Sedan kaffet var drucket, tog Hörner afsked och
lämnade Lars ensam i förmaket hos generalskan och
hennes dotter. Otto hade nämligen lofvat att träffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
