- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
223

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223
en kamrat och aflägsnade sig strax efter professorn,
sedan han lofvat att komma upp och hälsa på ar-
tisten i hans atelier, där han hoppades att han skulle
få se några riktigt »stiliga små bitar», som han ut-
tryckte sig.
»Jag hoppas att både mamma, Signe och du ur-
säktar att jag försvinner,» sade han tämligen vårds-
löst, i det han gick, »men ni har nog så mycket
gamla minnen att språka om, så jag kan gärna vara
borta. Så mycket mer som jag just inte spelar någon
vidare vacker roll i de där gamla minnena.»
När Otto gått, hvilade en viss tryckande förlägen-
het öfver trion därinne i förmaket. Generalskan satt
och funderade på, hur hon bäst skulle kunna komma
fram med hvad hon ville erbjuda för att utplåna in-
trycket af förmiddagens händelse däruppe på utställ-
ningen. Signe tänkte på detsamma, och Lars undrade
inom sig på hvad det skulle betyda att de två andra
aflägsnade sig, ungefär som om det hade skett på
öfverenskommelse. Han anade nog hvad som skulle
komma, och han föresatte sig att han skulle vara på
sin vakt, ty han hade bestämdt föresatt sig, att han
icke skulle mottaga någon godtgörelse i form af pen-
ningar eller skadestånd.
Generalskan insåg, att ju längre tystnaden varade,
desto svårare skulle det bli att bryta den, och med
ett slags förtviflad beslutsamhet, som hon likväl dolde
under en antagen lätt och skämtande ton, sade hon
slutligen :
»Det kan bestämdt inte vara något nöje för dig
Lars att sitta här och hålla oss sällskap, och om du
därför vill gå ut och röka en cigarr och kanske komma
tillbaka om en halftimme.»
»Nej tack, tant,» svarade Lars, i det han sträckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free