Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
skulle framställa den sönderskurna taflans ämne i en
annan form och svarade därför litet misstroget:
»Ja, det beror naturligtvis pä hvad det skulle
vara och om det är något, som jag kan åta’ mig.»
»Det tror jag nog,» fortfor generalskan, »och
jag är öfvertygad om att Signe har samma åsikt
som jag. »
»Ja, men mamma lilla, du har ju ännu inte
sagt mig —»
»Nej, jag ville, att det skulle vara en öfverrask-
ning för dig också, och jag har ju inte haft så sär-
deles lång tid att tänka på saken. Men det blir nog
ändå det bästa, och därför frågar jag nu Lars: vill
du måla Signes porträtt åt oss?»
»Mitt porträtt, mamma?» ropade Signe öfverra-
skad och rodnade upp, »tror du verkligen att Lars
— att han skulle vilja —»
»Ja det beror ju på,» fortfor generalskan med ett
tint leende, »och vi få nu höra hvad hun själf säger.»
Lars kände blodet rusa upp åt hufvudet på sig,
så att han ett ögonblick blef alldeles yr; detta hade
han icke väntat sig, och i första ögonblickets öfver-
raskning kunde han endast stamma:
»Ja — jag vet bara inte — om jag kan —- por-
trätter har jag egentligen inte målat — och —»
»Säg snarare, att du inte vet om du vill.»
ȁ, hvad det skulle vara roligt, Lars, om du
ville det,» ropade Signe, glömsk af all etikett och alla
hvardagshänsyn, hvilka först och främst bjödo att
hon icke skulle visa sig så angelägen, »och ännu
roligare vore det, om du ville måla både mamma
och mig.»
»Och kanske Otto också, så blefve det en riktig
familjetafla,» framkastade Lars litet ironiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
