- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
238

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238
ocli tur in punsch — ty det här vattenskvalet kan
jag inte med. —- Hör hit, garçon.»
I detsamma öppnades dörren, och konsuln tittade
forskande inåt rummet. Som han tick syn på de tre
vid bordet, drog ett belåtet leende öfver hans väl-
födda ansikte, och han skyndade fram till dem, ropande
helt högt:
»Nå, det var förbaskadt bra att jag träffade er.
Jag tänkte nog, att det skulle vara någon här.»’
»Slå dig ner,» sade Bark genast och makade
fram en stol, »vår vän artisten här vill bjuda på
puback.»
»Nej fan. Jag kan inte. Jag kommer tvärtom
för att enlevera er. Jag har damer en trappa upp i
ett af smårummen, och nu får ni lof att komma med
och skoja upp dem litet. Och att Skog var här, det
var ju riktigt ett fynd. De äro alldeles öfverförtjusta
i din utställning naturligtvis och —»
»Det är väl gumman Becker och hennes döttrar?»
frågade häradshöfdingen.
»Ja visst tusan,» svarade konsuln, »jag har ju
varit med dem på operan, och så ville de prompt
supera ute — du vet, sådant där svärmar fruntim-
merna för. Supén stökade vi undan entre nous, men
nu skulle vi ha oss litet kaffe med avec — kom nu
gossar — ni ska’ veta att jag är ensam om tre.»
»Jag förstår,» skämtade Bark, »du får inte vara
ostörd med gumman. Nå, hur är det, ska ni ekla-
tera förlofningen snart?»
»Fick du någonting att springa omkring staden
med? Men kom nu bara, så ska’ vi ha oss ett par
treffiga timmar. Flickorna äro ju lifvade, vet jag, och
gumman med — och er tycka de om sen i somras.»
»Nå ja, kör,» sade Bark och steg upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free