Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
lilef ett ögonblick ensam med Lars bakom deras rygg.
Hon gaf honom hastigt ett tecken att närma sig henne,
och när han vände på hufvudet med en tvekande
blick på de andra, höjde hon föraktligt på axlarne,
böjde sig hastigt framåt, tog fatt i hans hand och drog
honom intill sig på soffan, i det hon helt högt och
helt vårdslöst yttrade:
»Gif mig litet eld, herr Skog.»
Han häpnade öfver det obesvärade sätt, på hvil-
ket hon i allas närvaro visste att arrangera ett hastigt
mellan fyra ögon, och satte sin cigarr emot hennes
cigarett, svarande i samma ton:
»Var så god, fröken.»
Men i detsamma ryckte hon alldeles oväntadt
cigarren ifrån honom, salte den i munnen och blåste
sedan ut ett helt litet rökmoln, i det hon blixtsnabbt
lutade sig intill honom och hviskade:
»Nu ha våra läppar mötts igen, och ingen har
sett det.»
Han häpnade öfver hennes djärfhet, och det var
med en känsla af vämjelse, som han steg upp igen,
just som de andra vände sig om, för att indraga dem
i samtalet.
»Fick ni någon eld, fröken Alma?» frågade
Bark, och det lät på tonen, som han märkt något,
»annars kanske jag får lof —»
»Nej tack, eld har jag nog,» svarade hon leende,
som om hon hittat på något riktigt fyndigt, därpå
kastade hon bort cigaretten på kaffebrickan och till-
lade vårdslöst, »men nu bryr jag mig inte om att
röka mera.»
»Inte jag heller,» skrattade Lilly och härmade
systerns rörelse, »det är bara godt för en liten stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
