Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Men jag får bestämdt lof att skölja ner tobakssmaken
med litet mera cacao.»
»Lilly! Det går verkligen inte an —»
»Ah, seså mamma — när jag tycker om det.
Och jag blir aldrig yr i hufvudet, det vet du.»
»Inte jag heller,» ropade Alma trotsigt, i det
hon steg upp och tog sitt urdruckna glas, »och jag
vill också ha’ mera.»
»Nej men snälla flickor. Jag förstår verkligen
inte hvad det är med er —»
»Det är Romeo och .Julia, fru hofrättsrådinna,»
sade konsuln med en öm likörblick på den frodiga
frun, »det är ungdomens höga visa som återljuder i
de små rosiga öronen.»
»Ja det är en märkvärdig opera,» sade Lars spe-
fullt, »när den till och med kunnat göra dig poetisk.»
»Å, konsuln är visst inte prosaisk af sig,» prote-
sterade hofrättsrådinnan med en lika öm blick till-
baka på sin frodige tillbedjare, »det såg jag bäst på
spektaklet i kväll, där han satt med tårarne i ögonen,
när Romeo kom in i grafhvalfvet. Men nu kommer
jag ihåg en sak: var det inte meningen att löjtnant
v. Verner skulle komma på operan också — jag tyckte
att konsuln —»
»Jo, det var uppgjordt,» svarade konsuln, »men
han hade väl fått något förhinder —»
Under tiden hade Alma gått fram till det i rum-
met stående pianot, slagit upp det och börjat spela
valsen ur kvällens opera.
Som på en gifven signal nickade konsuln at
häradshöfdingen, hvarpå de togo bordet och sköto in
det till väggen framom soffan, sedan det var gjordt,
skyndade konsuln sig fram till hofrättsrådinnan, bu-
gade sig sirligt för henne och bad henne om första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
